Dagens Nyheter – 1 december 1865, sida 2

OO————————— — —e———— farväl, och sedan mäste vi skiljas. Du skall bli den, som ger honom det öfverenskomna tecknet. — Jag skall göra allt hvad ni önskar. Tyst! sade Emelie och höll henne qvar, då hon ville aflägsna sig. Lyssna, hviskade hon i hennes öra, jag tyckte någon talade bakOm OSS. — Jag hör ingenting. Allt var tyst omkring dem. Martha gick in i huset. Emelie hade ej misstagit sig. Hon hade verkligen hört rätt. Sedan Paul Remond lemnat henne, mötte han på hemvägen Bernard, som var invigd i alla hans hemligheter. Efter ett lifligt och hviskande samtal begåfvo de sig på en omväg tillbaka till parken, dit de smögo sig in, utan att blifva sedda af någon; de hoppade nemligen öfver den häck, som åt den: na sida tjenade parken till stängsel. Emelie hade otydligt hört några ord, som yttrades helt lågt. Men Remond och hans förtrogne visste ej, att hon var dem så nära, och det var ej heller henne, som de ville öfverraska.