Dagens Nyheter – 1 december 1865, sida 2

Rikedagslitteratur. Under loppet af 14 dagar hafva 4 skrifter rörande representationsfrågan utkommit. 1:0 Omröstningen och folkviljan eller folkets beslut i representationsfrågan med commentarier af Carl HÖlh. Ringborg. 48 sidd. 8:0. 50 öre. Säljes till förmån för sällskapet Vänner till Pauvres hontensesn, för hvars direktion redovisas Denna skrift har samma ensidiga karakter som förf.:s föregående, och han söker här, medelst en kort historik öfver statsförfattningarne i Amerikas och Europas stater, förnämligast rubrikerna naturligtvis, bevisa, att svenska statsförfattningen är bra sådan den är -Negerrepubliken Haiti har äfven bidragit till bevisningen. Att i alla de uppräknade staterna förhållanden och omständigheter varit och äro olika våra förhållanden, det låtsar författaren icke om, utan går på med en värma, värdig en bättre sak. Man bör respektera en annans öfvertygelse, men man kan ej undgå att beklaga den kortsynthet eller ensidighet, som, utgifvande sig för fosterlaudskärlek, urartat till fix ide. Det sist sagda är äfven tillämpligt på en annan, från Upsala utgången och antagligen al professor Boström författad, skrift, om 21 sidd. 8:0 öre) med titel: Aro rikets ständer berättigade att för svenska folket besluta och fastställa det aw vilande så kallade representationsförslagetz Denna fråga besvaras naturligtvis filosofiskt med nej, men huru detta sker, är bäst att inhemta af skriften sjelf och fört. har äfven anhällit att man måtte läsa denna till slut med en viss grad af ihärdighet och eftertanke. Afven vi tillräda en genomläsning, på det ingenting må gå förloradt af det munrande innehållet, hvilket bevisar att en så allvarsam sak, som representationsfrågan, genom filosofisk behandling kan blifva riktigt rolig. För dem som icke gifva sig tid att genomläsa skritten, citera vi som prof satsen 38: Den gamla svenska ståndsrepresentationen, när den är möjlig (sic), såsom den under sekler varit det hos oss, är den enda rätta och förnuttiga folkrepresentationen (sic!), eller den enda som svarar mot sitt begrepp och sitt ändamål, samt derföre ock den enda som verkligen förtjenar sitt namn. Alla andra representationsformer äro mer eler mindre endast tanklösa och förnufts lösa tillställningar. hvarigenom vissa medborgare (sic!) sättas i tillfälle att med sken af lag och rätt votera och besluta om rättigheter, som icke egas af dem sjeliva, d. v. s. i tillfälle att (skenbart) Jagligen begå uppenbara rättskränkningar eler brott. En folkförsamling, som konstitueras och handlar på sådant sätt, är icke stort annat än en (skenbart) lagligen constituerad och handlande hop eller församling — af röfvare. Hvilket skulle bevisas, men icke af författaren blifvit bevisadt. Vi kunna icke annat finna, än att nästan hvarje ord af det citerade kan tillämpas på vära nu varande två första ständ och skriften bör derför läsas såsom en ironi på bestämda förhållanden. Då är den ypperlig, men tager man Innehållet — allvarsamt, då utgör det ett löjligt bevis på att filosofien och statskunskapen omöjligen komma öfverens, utan att den förra gör bäst uti alt hälla sig till läran om helvetet med mera sådant. De 2ne första ständen kafva allt skäl att undanbedja sig cu vänskap så tvetydig som den filosofiska. Vi komma uu till en tredje dyrbar skrift: Kritik af allmänna valprincipen jemte förslag till en nationalrepresentation med stånd och klassval. 31 sidor liten 8:o, åa 50 öre. Att döma af priset skulle man vara frestad att ause det lilla härtet som en konjunktur-spekulation, men det är antagligen förslaget, icke kritiken, som förf. anser vara så ypperligt att det bör betalas med patentpris. Den som vill ha sin