Dagens Nyheter – 1 december 1865, sida 1

emedan allas hjertan äro deraf uppfyllda — i de lifliga känsloutgjutelser som der strömmade från adelsmans, prests, borgares och bondes läppar, hördes icke ett ord, icke en skymt af annat än aktning för adeln, förlitan på adeln, förhoppning till adeln, förvissning att inom den skall finnas lika stor förmåga af uppoffring som hos borgarne, hvilka afstått sitt uteslutande välde inom stadskommunerna, och hos bondeståndet, hvilket redan inlåtit herreklassen hos sig och nu står färdigt att enhälligt uppoffra sin tusenåriga representativa tillvaro. Medan de öfverläggningar, som varit hållna, dels inom olika fraktioner af ridderskapet och adeln, dels ock gemensamt, angående representationsfrågan, varit följda med en spänd uppmärksamhet af allmänheten, har ingenting hittills varit nämndt annat än samtalsvis man och man emellan, om det så att säga mera underjordiska arbete, som egt rum ibland det högvördiga presteståndets ledamöter. Det kan derföre icke vara utan intresse att inhemta, att icke heller vederbörande biskopar och andra prelater ibland de högvördige varit sysslolösa. Ibland det pikantaste som i detta afseende omtalas, är en konklav mellan de reformmotsträfvige för ett par dagar sedan hos biskopen i Strengnäs, hvarvid rådplägningen icke skall hafva så mycket angått det hwilande representationsförslagets innehåll, som sättet att försäkra sig om pluralitet, för att få det förkastadt. En serskild omständighet, som gifver än mera färg åt denna sammankomst, är, att den bekante riddersmannen, landshöfdingen grefve Erik Sparre, skall hafva bivistat densamma. Denne konungens förtroendeembetsman, som nästan kan sägas stå i spetsen för det dagligen något minskade parti på riddarhuset som gör motstånd mot konungens och regeringens förslag, påstås hafva varit en god rådgifvarce åt de högvördige motståndarne till förslaget, och det går en sägen om att den ädle grefven skall å de konservatives vägnar på riddarhuset ha gjort en viss förespegling, åsyftande att trygga de konservative andlige, så att de måtte våga att låta presteståndet föregå med godt exempel af ett afslag. I följd af de förändringar som sedermera skett och dagligen ske på riddarhuset torde det likväl vara något oförsigtigt att riktigt förlita sig på denna förespegling. Vi lemna derhän, i hvad mån ofvannämnde sägen kan vara tillförlitlig; så mycket lär åtminstone vara sannut, att grefve Sparre verkligen befunnit sig der. Kanske kunde man med anledning deraf fråga: Quid Saul inter prophetas?