Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 1

Emelie, underrättade henne om sina tillintetgjorda planer, och om nödvändigheten för honom att öfvergifva Frankrike för att frälsa sitt lif. Under detta korta möte lofvade de åter hvarann att förblifva hvarandra trogna, hur länge skilsmessan än skulle vara. Från Montpellier lyckades Vernou att komma till Marseille, hvarifrån han inskeppade sig till Spanien. Han blef som frånvarande dömd till döden, men utan säkra bevis, ty ingen af dem som blefvo fängslade ville köpa sim benådning genom att blifva angifvare. Det var öfver ett år, sedan dessa händelser tilldragit sig. Någon tid efter Vernons afresa hade fru Dercy gjort bekantskap med Paul Remond, som kort förut anländt till Montpellier, och hvars beskydd vaf till mycken nytta för två fruntimmer, som genom sin tidigare förbindelse med en proskriberad, en förklarad fiende till regeringen, lätt kunde bli föremål för misstankar. Detta beskydd förskaffade honom mosterns förtroende och vänskap, och systerdottern skulle å sin sida ha visat sig lika tacksam, ifall Remonds välvilja varit mindre oegennyttig. Hon hade anat hans kärlek, långt innan han vågat öppet tillstå densamma och anhålla om hennes hand. Som hon var faderoch moderlös och utan förmögenhet, var ett sådant anbud särdeles fördelaktigt för henne och öfversteg vida fru Dercys förhoppningar, hvilken visserligen icke ångrade sitt ädelmod, men dock gerna såg sig befriad från den börda; hon straxt efter systerns frånfälle åtagit sig, utan att beräkna det dermed förenade ansvar. Remond var rik, omkring fyrtio år gammal, och om han än icke var i besittning af sådana