Dagens Nyheter – 25 november 1865, sida 3

stens drottningar, strålånde af skönhet och ära: Under mellanakterna riktas alla kikare på den och man talar blott om dem. Damer och herrar som icke känna dessa fruntimmer, göra sig under rättade om deras namn, och gifva sig ej tillfreds förrän de få veta det. Huru kommer det sig at dessa fruntimmer draga uppmärksamheten från den nya pjesen till sig? Hyllar man derigenom deras dygder och snillrikhet? — Visserligen icke, ty leendet vid deras anblick är fullt af ömkan, och uppseendet vid deras ankomst är blott en medlidsam nyfikenhet. På de offentliga promenaderna och Boulevard des Italiens, i Boulognerskogen och Longchamps, i Vincennes och Chantilly, återser man dessa fruntimmer. Några fara fram i glänsande ekipager at Daumont, andra i präktiga Victoria-vagnar med två hästar, hvilka de sjelfva köra, och alltid märker man att det är blott med dem man sysselsätter sig, att de äro medelpunkten för alla ord och samtal, att damerna synas afundas och herrarna beundra dem, och att de likväl aldrig ledsagas af några kavaljerer, liksom vore det en alltför stor ära, eller en alltför stor skam. Hvilka äro då dessa eleganta, unga och sminkade fruntimmer, som man alltid ser så allena? — Jo. det är Loretter! Loretterna äro en nyhet af en art,Esom i förgångna tider icke har någon förebild, och som i det tillkommande — vi hoppas det till våra efterkommandes bästa — icke skall finna någon efterföljd. De skulle närma sig Athens Hetärer om de med en Phrynes skönhet förenade en Aspasias snille. Loretten är dock icke alltid skön, och snillrik är hon aldrig, hon är okunnig och hennes förstånd är lika outbildadt som hennes fantasi är fattig; att finna qvickhet hos henne är som att söka naturlig rodnad på hennes sminkade kinder. Hvarifrån komma loretterna? Från halfva verlden; från Italien, Spanien, England, Tyskland, Polen och Ungern — mer än från Frankrike, och från kejsarrikets provinser mer än från Paris. Men så snart hon satt sin fot i de namnlösa regioner, som aldrig förut varit kända af någon tid eller något land, då är hon icke längre parisiska, engelska eller spanska — hon är lorett. Från hvilken samhällsklass kommer hon ? — Från den lägsta. Ar hon parisiska, så är hon vanligen dotter af en dräng eler en arbetare; kommer hon från provinserna, så är hon sömmerska, kökspiga eller kammarjungfru. Stundom uppträder hon genast färdig för sin roll, och då svingar hon sig snart upp till den högsta rangen bland loretterna, men vanligtvis förtjenar hon en tid på ärligt sätt sitt bröd, tills frestelser och koketteri föra henne vå afvägar. Loretterna äro en verld för sig, ett etecknande uttryck för Pariserlifvets nuvarande ståndpunkt, n stämpel på Parisersamhällets seder. Från klockan fyra på morgonen till fyra på eftermiddagen hör eller ser man ingenting af Toretterna, men från klockan fyra på eftermiddagen till påföljande morgon svärma de omkring på promenader, gator och boulevarder och fylla de allmänna förlustelseställena Mabille, Chateau des fleurs etc. Detta är det slags loretter som går till fots, åker i omnibus, eller på sin höjd i en åkares droska. Ofver dessa stå de stora loretterna, som hafva eget hotell och diamanter, hästar och ekipager, som bära spetsar hvilka en hertiginna eller en börsbarons fru afundas dem. Dessa bilda förnedringen aristokrati, som fräckt bragt sig upp på modet, utan att ega mera skönhet eller snille än de af deras medtäflerskor, hvilka äro nödsakade att lefva af dagens inkomster, ena dagen spisande på Cafe Anglais och den andra dagen på någon af de simplaste restaurationer i Paris. Den stora Jloretten, hvars penningschatull är fyldt med banknoter från alla länder, med louisdorer, rubler och gulden, hon som alla tala om när hon åker förbi i sitt prägstiga ekipage, eller gör uppseende i en teaterloge, äfven hon är af lika låg härkomst som den hvilken går till fots. Loretten har alltså hvarken uppfostran eller bildning och är likväl en verklig makt i det moderna samhället. Se här ett exempel.