Dagens Nyheter – 25 november 1865, sida 2

Rätteg.och polisnyheter. Landsorten. Jernvägsolyckan vid Frösenda. Åtalet mot kapten Nordenfelt, såsom vållande härtill, förevar vid ting å Ensta i torsdags. Ingen af målsegarne hade inställt sig, men länsmannen Nordqvist uppträdde på det allmännas vägnar. Två vid jernvägsbyggnaden anställda officerare, löjtnanterna Insulander och Öhnell, hördes om bankens bredd. De sade att norra stambanan, i likhet med statens öfriga jernbanor, bygges till 20 fots bredd. men att jernvägsbankens vid Frösunda öfra yta, i anseende till förut inträffade sättningar, vid olyckstillfället varit utbyggd till 23 fot. (Huruvida banken icke borde ha varit ännu bredare blet ej fråga om.) Två distriktingeniörer vid statens jernvägar fritogo, efter besigtning, genom intyg under edsförpligtelse kapten Nordenfelt från att genom någon vårdslöshet ha varit vållande till olyckan. (Måhända skulle intyg från ingeniörer som icke varit anställda vid statens jernvägar, synts mera ojäfviga.) Om hvad vidare förekom upplyser Dagbladet: Åklagaren, kronolänsmannen Nordqvist, påstod deremot, att man ej kunde skylla försynen för den inträffade olyckshändelsen, utan man måste dervid hålla sig till byggmästaren, kapten Nordenfelt, hvartill denne genmälde, att ingen menniska år allvetande, icke ens en distriktingeniör, och att man måste skrifva den olyckliga tilldragelsen på slumpens räkning; marken hade varit lös och af det myckna regnet blifvit ytterligare uppmjukad, och ansåg han detta som hufvudorsak till olyckan. Nordqvist påstod deremot att icke tillräckligt antal vakter varit utsatta: men detta bestreds af N. med den anmärkning, att vakter varit utsatta i likhet med hvad vid statens öfriga jernvägsbyggnader egde rum, och åberopade kapten Nordenfelt härvid 12:te punkten i trafikreglementet, men möttes af Nordqvist med den anmärkningen att trafikreglementet icke kunde åberopas, alldenstund jernbanan icke var trafikerad. Nu öfverlemnades målet af begge parterna till pröfning af domstolen, som förklarade, att, enligt hvad under ransakningen i målet förekommit, kapten Nordenfelt icke kunde kännas skyldig att genom vårdslöshet hafva varit vållande till olyckan, och blef kapten Nordenfelt på grund härat i målet frikänd. Undersökningen af inspektor Agrens qvarlefvor. Såsom läsaren torde erinra sig, misstänktes giftblandaren Lindbäck för att ätven hafva förgiftat en inspektor Ågren, som för 25 år sedan afled på den af Lindbäck arrenderade gården Kroken i Skålleruds församling, äfvensom att Ågrens lik uppgräfdes och dess innanmäte tillvaratogs för att underkastas kemisk undersökning till upptäckande af möjliga spår efter arsenik. Denna muudersökning börjades den 12 sistlidne Juli, men afbröts då till följd af ett från generaldirektören Berlin ankommet telegram, som uppmanade till att dröja dermed, naturligtvis för att kunna meddela närmare föreskrifter om sättet för verkställande af denna efter lång tids förlopp från dödsfallet ytterst svåra undersökning. Denna fortsattes sedermera och afslutades den 29 augusti af doktor Kjellberg och apotekaren Pyhlson. Af de till sundhetskollegium härom ingifna handlingar inhemtas, att intet spår till arsenik kunnat i Ågrens qvarlefvor upptäckas. Sundhetskollegium har deremet, till svar på af konungens befallningshafvande i Elfsborgs län derom gjord framställning och med stöd af generaldirektör Berlins i kollegium afgifna yttrande förklarat, att undersökningen, enligt hvad af den till k. kollegium ingilna attesten inhemtades, visserligen utvisade, att intet arsenikgift uti de vid uppgräfningen af Agrens lik tillvaratagna qvarlefvorna kunnat af provincialläkaren Kjellberg upptäckas, men att, i betraktande af vissa delar i förfarandet vid nyssnämnda kemiska undersökning, k. kollegium icke ansåge undersökningens resultat vara så tillförlitligt, att deraf med visshet slutas kan, det irgen arsenik uti ifrågavarande qvarlefvor förefinnas. För att få ljus i denna sak är man sålunda hänvisad till hvad Lindbäck möjligen kan förmåsatt bekänna. Nidingsdåd. 1 går afton, — säger korrespondenten från Landskrona för den 21 dennes, — greps på bar gerning en dräng, Sven Pehrsson från Norrveddinge, i det han lade stenar på jernvägsskenorna i närheten af Marieberg. Banakten Pehrsson, med tillhjelp, fasttog honom och införde honom till staden och sitter han för närvarande i stadens häkte. Han förklarade att han endast gjort det för roskull,, men detta nöje kommer otvifvelaktigt att kosta honom minst? års fåst