Dagens Nyheter – 25 november 1865, sida 1

— Jag vet inte; men det synes mig, som er lefnadshistoria. .. — Den är lik många andra menniskors. Få äro de som kunna säga annorlunda, De aldra flesta dödliga äro slafvar af de händelser, som försiggå omkring dem, och som mot deras vilja, önskan och beräkning draga dem med sig och ofta föra dem till deras undergång. Såsom unga utsätta vi ett stort och allvarligt mål för våra sträfvanden; vi besitta den klokhet och omtanka, som skola förbereda vår lycka, den tilltagsenhet, som skall realisera den, och en vacker dag, medan vi minst ana det, störtar jorden, som är rik på fallgropar, samman under våra fötter, och vi falla med ruinerna af våra planer, somliga på en schavott, andra i landsflykt eller i en aflägsen och öde vrå af fäderneslandet; alla lefvande som döda, höljas straxt af glömskans svepduk. Jag misstar mig mycket, tänkte Fredrik, om jag ej träffat på en sammansvuren, som dra— git sig från affärerna. . Den menniska, hvilkens alla förhoppningar slagit felt, dömmer sig sjelf till att lefva obemärkt. Hon känner sin ärelystnad hastigt aftaga, och i samma mon som hennes kropp försvagas, blir hennes fantasibilder mindre lefvande; ett fullkomligt lugn följer på stormen, och af så mycken kraft och liflighet återstår blott en overksam varelse som ledes vid sig sjelf, är onyttig för andra, utan sköna minnen från. det förflutna, utan glädje för stunden och utan. hopp för framtiden; — Om ert lif är sådant, min herre, är ni mycket beklagansvärd, och för att säga er allt. hvad jag tänker, så tror jag, att ni icke endast