Dagens Nyheter – 23 november 1865, sida 1

Jordegare. Arrendatorer. Arbetare? Alla andra d,310,412. 4,543,673. 5,358,299. 666,109. Likadant som förhållandet är i England, iu det i hela Storbrittanien och Irland. Att befolkningen i det mineralrika, på alls sidor af haf omflutna Storbritanien till största delen söker sin bergning genom fabriker och handel har ganska goda skäl, för. sig... Men hvad är orsaken att de obesutna jordbruksarbetarne i detta land äro fyrtio gånger talrikare än jordegarne, då deremot i Frankrike jordegarnes antal är nästan dubbelt så stort som jordarbetarnes? Eller, för att framställa frågan i andra ordalag, hvaraf kommer det sig att Englands jord eges af en bland sextiotvå Jordbrukare, då i Frankrike en jordlapp har fallit på hvarannan jordbrukares lott? Skälet är helt enkelt att det i Frankrike icke finnes någon onaturlig lag, som föreskrifver att jorden efter egarens död skall öfvergå till dennes äldste son med uteslutande af hela den öfriga familjer. — Tvärtom bjuda de franska lagarna att jorden eller dess värde skall delas lika mellan: alla barnen, utan afseende på deras kön eller om de äro födda i ett eller flera iäktenskap. : Då lagen sålunda anvisat huru egendomen rättvisast och förnuftigast skall fördelas, följes denna regel mestadels äfven af dem, som genom testamente förordna om sin qvarlåtenskap, hvadan öfver hela Frankrike den grundsaåts gör sig gällande, att jorden bör delas i lika lotter mellan lika berättigade arfvingar eller ock säljas. I England deremot föreskrifver lagen och till följd deraf det allmänna tänkesättet, att stora jordagods skola förbli odelade, och att jorden så vidt möjligt är, bör bibehållas inom samma familj. Man har ofta