soner, som alltså odla och bebo sin egen jord. Siffran innefattar hela befolkningen, män, qvinnor och barn, som höra till jordegendomarne; man får icke antaga att sjelfva jordegarnes antal bestiger sig till nio millioner. För att få anställa en jemförelse mellan förhållandena i Frankrike och England, vilja vi kasta ögonen på detta sednare lands officiella statistiska tabeller för år 1861. Af dessa inhemta vi att af 20,066,224 invånare i England och Wales endast 1,924,110 tillhöra den jordbrukande klassen. Mera än hälften af Frankrikes folk hemtar sin föda direkte ur jorden; i England är detta förhållandet med endast en tiondedel af befolkningen. I Frankrike är nära. hälften af jordbrukarne sjelfegande; i England utgör de besutna jordbrukarnes antal blott 30,766 eller omkring 162-del af hela den jordbrukande befolkningen. Sjelfegande bönder kunna icke sägas finnas i England, under det att den klass af franska jordbrukare, som motsvarar de engelska jordegarne, i sitt land kallas: jordegare, hvilkas gods förvaltas af inspektorer eltersdisponenter. I Frankrike finnas 222,400 sådana eller en åttioniondedel af jordbrukarnes hela antal. De.s. k. farmers eller arrendatorerne i England utgöra omkring en tredjedel af detta lands jordbrukare och de två andra tredjedelarne bestå i det aldra närmaste af arbetare. I Frankrike uppgår arrendatorernes antal till ungefär en fjerdedel af hela den med jordbruket sysselsatta befolkningen, och arbetarne till nägot mer än en fjerdedel. För att göra olikheten mera i ögonen fallande vilja vi framställa följande tablå: England.