Dagens Nyheter – 21 november 1865, sida 1

Uppoffringarna. Då bondeståndet, anfördt af sin talman, uppvaktade konungen vid slutet af niästlidne riksdag, sade konungen ståndet ord, som voro långt afvikande från den öfliga courtoisien. Deras mening var att ståndet borde vara ridderskapet och adeln samt presteståndet tacksamma för den uppoffring de skola göra om de afsäga sig sin sjelfskrifna representationsrätt. : Sedan lösen sålunda var gifven har man fått höra ofta från både adeln och äfven de liberala tidningarne talas om adelus uppoffringar,. Ar det då endast adelns ledamöter (och presteståndets), som göra en uppoffring vid representationsförslagets antagande? Göra icke bondeståndets medlemmar en lika stor? Hvad är det för en uppoffring man menar att adelns ledamöter gora? Det är den af förmånen att få infinna sig vid riksdag, om de så behaga, och deltaga i lagstiftning och bevillning. Kan det vara obekant, att åtminstone ena hälften af bondeståndets ledamöter genom ståndsvalens upphäfvande går förlustig äran att? följd af sitt härads förtroende få deltaga i samma vigtiga bestyr. Det finns ingen inom bondeståndet som tviflar derpå. Det gifves ingen som talat med allmogens fullmäktige om denna sak utan att hafva hört den ene efter den andre yttra med enkel storhet: ja, det vet jag, att det är sista riksdagen jag kommer till. När vi få allmänna val kommer den eller den adelsmannen, eller embetsmannen, eller possessionaten hit. Och det är ej blott sin person, sin fåfängas tillfredsställande, riksdagsmannaskapets anseende, den pekuniära fördelen genom sparsamhet i hufvudstaden, som bonden offrar: det är äfven den makt hans stora klass genom honom egt, att åtminstone med fjerdedels kraft hålla igen mot statsutgifternas fort rullande lavin. Om