Dagens Nyheter – 18 november 1865, sida 1

Göteborgs adress för representationsförslaget. Den adress, som i torsdags afton antogs af Göteborgs samhälle och hvilken af en deputation utaf detta samhälles förnämsta medlemmar kommer att framföras till justitieministern, är af följande lydelse: Eders Excellens! Vid annalkande af den stund, i hvilken rikets ständer skola afgöra det af h. m:t konungen framlagda förslag till ombildning af svenska nationalrepresentationen, framstår i det klaraste ljus hela betydelsen för fäderneslandet af den sanning, att det i nationernas lif gifves ögonblick, hvilka icke, utan oberäkneliga följder för framtiden, kunna lemnas obegagnade. Detta förslag till afslutande af en sedan öfver ett halft sekel tillbaka pågående författ ningsstrid har, under tiden sedan det afgafs, blifvit mer och mer kärt för svenska folket, som uti förslagets upphöjande till grundlag ser en säker borgen för den innerliga samverkan mellan de båda statsmakterna, hvarförutan ett konstitutionelt statsskick icke kan uppfylla sitt ändamål. Ett folk, som från hedenhös älskat och värnat sin frihet, måste, med fosterlandskiärlekens hela värma, omfatta det förslag, hvilket i full öfverensstämmelse med folkets historiska utveckling, hvilar på rättvisans och den sanna medborgerlighetens fasta grundval och derjemte på ett enkelt och tillfredsställande sätt löser de imvecklade frågor, som vid omgestaltniug af en nationalrepresentation äro oundvikliga. Göteborgs stads innevånare hafva förut vid särskilda tillfällen högt uttalat sina åsigter om det hvilande förslaget; och, då de nu åter slutit sig tillsammans, för att yttra sig, hafva de dertill manats mindre af önskan att upprepa dessa oförändrade åsigter, hvilkas riktighet, bekräftad af statsmän och vetenskapsmän, ligger för öppen dager, in af djup oro för de vådliga följder för fosterlandet, som måste inträffa, om, det Gud förbjude! förslaget skulle vid denna riksdag förkastas. Tre år hafva snart gått till ända, sedan de nya kommunalinstitutionerna infördes. Under denna tid har, till allmän belåtenhet, arbetet med nedbrytandet af skrankorna mellan olika klasser blifvit fortsatt, med så rastlös ifver, att den efterlängtade stund icke synes vara aflägsen, då Sveriges folk skall utgöra en enda stor medborgarklass. Kan väl ett så önskviärdt förhållande — fortfara, om representationsförslaget, kronan på kommunalinstitutionerna, nu förkastas af ridderskapet och adeln eller presteståndet, i strid mot de båda folkvalda ståndens mening, om hvilken intet tvifvel förefinnes? Nej! Blotta tanken härpå väcker de mörkaste farhågor för upplågande af fordna tiders nu nästan slocknade ständshat, med derifrån oskiljaktiga fördomar och osämja; och om äfven Sveriges folk, lugnt i medvetandet, att det förfäktat en rättvis sak med sjelfbeherrskning,