tal i tyger. Fogande mig efter hans önskan, frågade jag gossen. — livad är det jag häller i handen? — Det är ett mstrument att bestämma finheten hos tyger, och kallas trådräknare (compte-til). — Tag mig tusan! utbrast mannen, det är märkvärdigt! Jag skulle gerna betalt tio francs för att se det här, utan att ångra mig. Denna kraftyttring var så att säga patentbrefvet på experimentets framgång. Från detta ögonblick var min salong alltid för liten och var hvarje afton hvad engelsmännen kallar Crowded, d. Vv. s. så öfverfullt att den hotade sammanstörta genom massan af åskådare. Men ingen ros utan törnen. Mitt anseende som trollkarl ådrog mig mer än ett obehagligt uppträde. En dag fick jag t. ex. besök af ett ungt vackert fr untimmer, som efter mänga omvägar framförde sin önskan att jag skulle betaga hennes man Justen att vara henne otrogen. Då Jag naturligtvis nekade för att besitta den öfvernaturliga makt, hon tilltrodde mig, öfvergick hon från bönen till de vildaste hotelser och lade handen på en dolk. Nu först märkte jag då hon slog tillbaka slöjan, att jag hade med en vansinnig att göra; och fogande mig efter hennes ideer, utförde jag derföre några oskyldiga hocus-pocus, och förklarade derefter, att hennes önskan var uppfylld, hvarefter hon lemnade mig med uttryck af den varmaste tacksamhet, i det hon på mitt bord lade en tung börs. Min betjent fick befallning att följa efter henne och taga reda på hennes bostad. — Naturligtvis äterställde jag börsen och erfor, att den olycklige nyligen blifvit enka efter en man