Dagens Nyheter – 10 november 1865, sida 2

För att tacka publiken för detta väivilliga mottagande, försökte dansören en helsning i roleus anda, men utförde den så olyckligt, att den stackars — poliehinellen föll hårdt på ena sidan och kunde ej resa sig upp igen. Man skyndar fram och understödjer den sårade; han hämtar sig något och vill tala: man lyssnar: han beklagar sig öfver sin krossade sida och begär enträget Morrisons piller). Man fogar sig efter hans önskan, och en tjenare skyndar att hämta piller af enorm storlek. Publiken, som allt hittills känt medlidande med — polichinellens —Hidande och förhållit sig stilla under tyst förväntan, börjar nu ana ett skämt. Man småler först och utbrister dercfter i skratt då den sjuke tager ett piller och skickligt gömmer det, lätsande som han sväljde det på en gång. Sammaledes gör han med ett andra, och då halfva dussinet gått samma väg, befinner sig polichinellen fullkomligt återställd, helsar artigt och afträder midt uuder skallande hurrarop. Philippe hade nu gjort sin debut; sockerbagaren hade utbytt sin hvita mössa mot magikerns trollstaf. Denna löjliga scen hade ofautlig framgång; och inkomsten deraf återställde direktörens och hans skicklige kompanjons affärer, så att karamellförsäljaren, som fått sitt lager utsäldt vid representationerna, icke hade vidare att göra än att stänga sin butik och begifva sig å väg, för att i andra städer förevisa sin nya talang. Ivar hade den nye magikern inhemtat cle) Ett mycket ryktbart qvacksalfverimedel för alla slags sjukdomar.