Dagens Nyheter – 10 november 1865, sida 1

bara, bör jag tillägga, att jag aldrig hade sett instrumentet i verksamhet. — Alltsammans var mig således obekant. Härtill kom att största delen af styckena voro öfvertäckta med rost och erg. Sittande midt ibland denna förödelse, med hufvudet stödt i mina händer, gjorde jag mig hundra gånger den enkla frågan: Hvarmed skall jag börja? Jag intogs af modlöshet, min själ isades och min fantasi var overksum. Men en morgon kände jag mig väl disponerad, och öfvertygad om sanningen af Hippokratis axiom, att cn frisk själ bor i en frisk kropp, blygdes jag på cn gång öfver min långa overksamhet och rusade blindt på detta oerhörda arbete. Om mina läsare endast utgjordes af mekanister, huru skulle jag ej då beskrifva mina försök, mina prof, mina studier! Med hvilket nöje jag skulle förklara de kloka och sinnrika sammanställningar, som småningom uppstodo ur detta chaos! Men jag tycker mig redan se några läsare eller läsarinnor färdiga att vända om bladet för att söka slutet af ett kapitel, som hotar att antaga en allvarsam ton; och denna tanke hejdar mig. Jag vill blott tillägga, att under loppet af ett helt år, fortgick jag från det bekanta till det obekanta, för att finna lösningen af detta problem, och att jag slutligen en dag hade lyckan se mina arbeten krönta af fullständig framgång: Componium var lik en ny Phoenix åter uppväckt ur sin egen aska. Detta af alla oväntade resultat förskaffade mig de största loford, och D... hemställde till