Dagens Nyheter – 10 november 1865, sida 1

oo Det finns bestämdt ingenting på dessa kort, sade jag och kastade dem misslynt långt ifrån mig på bordet. På en gång trodde jag mig på den glänsande baksidan at ett kort och helt nära ett af hörnen, upptäcka en ljus punkt som dittills undfallit mig. Jag närmade mig; punkten försvann; men besynnerligt! så fort jag aflägsnade mig blef den åter synlig. Hvilket syperbt knep! utropade jag i förtjusning öfver den ide, som genomfor min själ. Det är bra! det är något för mig! ett tydligt märke! Och un öfvertygade jag mig att alla kort voro på samma sätt försedda med en punkt, som placerad på bestämdt ställe, tillkännagaf dess färg och valör. Vid denna tid vistades i Paris en fysikerhexmästare-magiker-trollkarl, som hade en lysande framgång. Philippe. Talon, bördig från Calais, hade fordom varit sockerbagare i Paris, men genom motgangar sett sig tvungen att lemua Frankrike. London, detta fruktbara land, detta Eldorado i perspektiv, låg nära till hands. Dit begaf han sig och dröjde ej att grunda ett nytt etablissement i de tre förenade rikenas hufvudstad. Den franske sockerbagaren hade många utsigter att lyckas. Utom att engelsmännen äro mycket begifna på sötsaker, vet man att den franska sockerbagarekonsten i alla tider hos Albions söner haft ett rykte som endast kan: jemföras med det som den äkta engelska blankja smörjan åtnjutit i Frankrike. JÄ T Fa Na