Dagens Nyheter – 8 november 1865, sida 1

som häruti igenkände Woronskys uppbrusande lynne, med förskräckelse utgången af denna strid mellan den proscriberade och hans herr skarinna. — Aha! herr automat, ni har något brutala maner, sade kejsarinnan muntert, alldeles icke missbelåten att se på detta sätt slutas ett parti, der hon hade föga hopp om framgång. Ol! ni är stark, jag märker det; men ni fruktar att förlora, och af försigtighet stjelper ni om spelet. Emellertid, tillade hon med lätt ironi, har jag nu reda på ert förstånd och er nervösa karakter. Kempelen började åter andas och hemta mod; han ville försöka att fullkomligt utplåna det obehagliga intrycket af maskinens brist på vördnad, ett fel hvarför han naturligtvis stod i ansvar. — Täckes ers majestät tillåta mig, säger han ödmjukt, att gifva en förklaring öfver det som nyss passerat. — Alldeles icke, herr Kempelen, afbröt ezarinnan glädtigt, alldeles icke; jag finner det tvärtom rätt roligt, och jag skall säga er, att er automat behagar mig så mycket att jag vill komma i besittning deraf. På det sättet skall jag alltid hafva hos mig en spelare, litet häftig måhända, men skicklig nog att hålla stånd emot mig. Lemna den qvar här i rummet, och kom till mig i morgon för att afsluta köpet. g Med dessa ord och utan att vänta på Kempelens svar, lemnade kejsarinnan salen. Ville väl Catharina, då hon gaf tillkänna sin Önskan att automaten skulle qvarblifva i