Dagens Nyheter – 8 november 1865, sida 1

I Representationsfrågan. Om ett befaradt bondregementei fall af det nyc representationsförslagets antagande. Den vigtigaste och oftast upprepade invändning mot det hvilande representationsför slaget, ifrån dem som vilja motarbeta dess antagande för att få bibehålla riddarhusets och fyrdelningens herrlighet, är den förmenta faran af ett bondregemente och att bildningen derigenom skulle utestängas — ett thema, som med hvarjehanda variationer mer eller mindre uppriktigt eller hycklande finnes uppspeladt i, alla de mot förslaget riktade brochyrer, som i år utkommit. — Rätta beskaffenheten af detta föregifvande belyses på ett så förträffligt sätt i den utkomma skriften: Betraktelser i representationsfrågan af en svensk medborgare (såsom det tros, författad af professor Rydin i Upsala), att vi ej kunna neka oss nöjet meddela följande utdrag: Att man vid ordnandet af en representation bör söka bereda bildning och oegennytta tillfälle att göra sig gällande, bestrider ingen; men lika obestridligt är ock, att man cj kan genom lagstadganden bestämma eller upptäcka, hos hvilka bildning och oegennytta finnas. Det skulle vara roligt att veta, huru många deklinationer och conjugationer eller glosor eller propositioner ur Euclides en menniska behöfver känna för att veta, hvilken eller hvilka medborgare äro de hederligaste och dugligaste att skicka till valorten till riksdagsmäns utväljande. Eller vill man inrätta serskilda examensanstalter för riksdagsmän? Den bildning som fordras för duglighet i en representation, kan finnas under bondtröjan och förskinnet i en öfvermättan högre grad, än bakom den lärdes glasögon och den vidtbereste diplomateus guldlorgnett. Det gifves visserligen ärenden, i hvilka professorn och diplomaten kunna undervisa bon