Dagens Nyheter – 6 november 1865, sida 1

Huru genomdrefs representationsreformen i England, och huru kan den genomdrifvas i Sverige? Då svenska folket i närvarande tid med så spändt intresse emotser utgången af den strid, som nu pågår emellan de konservativa äå cna sidan och folket med regeringen 1 spetsen å den andra, torde det vara skäl att låta historien omtala, huru det tillgicek i England 1831—1832, då parlamentsreformen der genomdrefs. Först vilja vi erinra, att frågan der var att taga valrätten från en hop obetydliga köpingar, af hvilka somliga ej ens egde 50 valmän, andra ej ens egde valrätt, utan fingo sina representanter utsedda af en enskild person, och äter andra formligen sålde riksdagsmannakallet för 50 å 60 pund. Äfven Sverige har valkretsar, der valmännens antal ej uppgår till 50 och riksdagsmannakallet kan äfven hos oss köpas för en spottstyfver af 50 å 100 rdr, ett pris, fluktuerande i mån af tillgång och efterfrågan, liksom priset på hvarje annan kramhandelsvara. Parlamentsreformen 1 England åsyftade ingen allmän valrätt, som skulle komma äfven de lägsta samhällsklasserna till godo, utan endast att betrygga den besutna medelklassens inflytande på parlamentsvalen. Radikalerna förenade sig dock i att understödja det, ehnru det ej gick så långt, som de önskade, men aristokraterna och alla de, som af dem voro beroende, bekämpade detsamma. Ställningen i England 1831 och Sverige 1865 har ju en slående likhet? Reformbillen framlades på engelska regeringens vägnar af lord John Russel d. 1 Mars 1831. Efter flera dagars häftig debatt erhöll det ministeriella förslaget första läsningen, d. v. s antogs till vidare behandling d. 9 Mars. Under hela tiden var hela riket i en feberaktig oro. Petitioner med tusentals underskrifter inkommo för och cmot, och pressen omfattade frågån med största liflighet. Den 21 förekom frågan äter. Debatten fördes med yttersta häftighet och d. 22 beviljades andra läsningen med 302 röster mot 301. Vid slutomröstningen d. 18 April segrade aristokraterna med 299 röster mot 291. Ministrarne erbjödo sig att afträda, men konungen vägrade och lemnade sitt tillstånd till parlamentets upplösning. , De nya valen skedde under största oro. Det öfvervägande flertalet af folket var öfvertyvgadt om reformens nödvändighet. Partierna stridde vid valurnorna, och på flera ställen drefs minoriteten undan med våld. Valen utfölle till reformpartiets fördel.