Dagens Nyheter – 6 november 1865, sida 1

Det nya parlamentet sammanträdde d. 21 Juni. — Reformförslaget antogs af underhuset d. 21 Sept. med 345 röster mot 236, och underrättelsen derom emottogs med jubel öfver hela landet. När förslaget derefter förekom i öfverhuset, sökte lord Grey, ministerpresidenten, att på allt sätt visa lorderna nödvändigheten att antaga en reform, som var rättvis och billig och gillades af allt folket. Förgäfves. Många voro personligen intresserade för det gamla oskickets fortvaro, andra sågo i reformen aristokratiens fall och en allmän omstörtning, hvarföre billen förkastades i öfverhuset d. 8 Okt. med 199 röster mot 158. Häröfver uppstod i hela landet den häftigaste förbittring. Underhuset skyndade att förklara, att ministrarne fortfarande egde husets förtroende, till följd hvaraf ministrarne stadnade qvar på sina platser. Folkmöten, stundom af mer än 100,000 personer höllos, och reformföreningar bildades öfverallt i landet. Parlamentet sammanträdde åter d. 6 Dec. Lord John Russel inlemnade ännu en gång reformbillen, som antogs af underhuset den 24 Mars 1832 med en majoritet af 116 röster. Öfverhusets, d. v. s. de sjelfskrifna lordernas, motstand var dock lika envist och man förutsåg, att förslaget skulle förkastas af dem, så vida icke ministeren genom en större pärsutnämning bland reformvänner der skaffade sig öfvervigt. Konungen vägrade detta till en början och bemödade sig att i godo förmå de motsträfviga lorderna att gifva med sig. Alla skäl voro dock utan verkan. Då nedlade ministrarne sina cmbeten och konungen uppdrog åt hertigen af Wellington att bilda en ny minister. Vid ryktet härom utbröt en ny storm öfver hela landet. Efter några få dagar måste Wellington förklara att han ej kunde bilda en ny minister. De klokare torier (aristokraterna) insågo nemligen att reformen ej kunde uppskjutas. Den gamle ministeren stadnade derföre qvar och erhöll konungens tillåtelse att utnämna nya pärer; men då konungen gaf detta sitt beslut tillkänna för ledarne af öfverhuset, hemställde han till dem med detsamma om de icke skulle vilja bespara honom ett sådant steg genom att aflägsna sig, när reformbillen förekomme i öfverhuset. Detta verkade. 100 pärer lemnade huset, hvarefter representationsreformen antogs af 106 röster mot 22 den 5 juni och erhöll konungens bekräftelse 2 dagar derefter. Reformen var genomförd. De förespeglade vädorna uteblefvo. — Aristokratien säsom sädan förlorade visserligen 1 mflytande, men dess utmärktheter hafva aldrig saknat tillfälle att gö hörda i underhuset och der gagna sitt fädernesland. Medelklassens makt blef större och derigenom har Englands såväl inre som yttre politik blifvit mera frisinnad än förr. Ingen önskar nu tillbaka den gamla ocfterrättligheten, utan hvar och en erinrar sig densamma på samma sätt som den vakne minnes en ond dröm. Skulle väl Sveriges riddarhus ej kunna FILA DE ee on 0 ee RS