Dagens Nyheter – 4 november 1865, sida 2

briljanta föredrag, den lifliga esprit, som redan förut vunnit ett så allmänt erkännande. Abo wnderröttelser för den 24 Oktober omtalar att till Abo hade, för frivillioa brandkårens räkning, ankommit en särdeles väl konstruerad ny brandspruta, betecknad aM 1 och förfärdigad af fabrikör Moberg i Stockhohn. Det ampelt lofordande besigtnings-instrumentet från Stockhohn, dateradt den 7 Oktober 15865, undertecknadt af hrr I Dannuström och Anton Bolinder, afslutas med följande trefliga vers: eBlir sugarn talgad, slangen smord, De hålla båda utmärkt tätt, Föröfrigt är den sprutan gjord, Så den kan kallas N:o If — Den har visst heller ej sin like I hela Suomis gamla rike. Svensk konstnär utlandet. En korrespondent från Paris till Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning berättar ibland avnat följande om cen ung svensk konstnär vid namn Johan Edvard Ericsson. Hr BE. är född i Göteborg af fattiga föräldrar och tillbringade sina första ungdomsår såsom arbetare i en cigarfabrik derstädes. Men han började redan da att känna en ocmotständlig hag att skapa uägonting annat mom konsten än cigarrmodeller, och lyckligtvis fauns slöjdskolan i Göteborg med sin söndagsundervisning, åt hvilken den unge arbetaren kunde egna ett par timmar hvarje söndag, och der han emottog den första handledningen 1 teckning. Efter åtta söndagar uppmuntrades herr BE. med skolans belöning. Snart understöddes undervisningen i slöjdskolan af privat handledning från artisten Brusewitz, som desslikes rekommenderade honom hos nägra medborgare af Göteborgs samhälle, hvilka genom materiel hjelp bisprungo den obemedlade talangen. För omkring nio år sedan lemnade hr E. Göteborg och for till Stockhohn, der han i början förtjente sitt uppehälle genom handtverksmålning, under det han på alla derifrån lediga stunder skötte sina studier. Men efter professor Molins äterkomst till Stockholm gjorde hr E. på hans atelier sma rudimenta. Säväl denne konstnär som professor Qvarnström blefvo snart den unge skulptörens skyddande vänner. Under tiden började hr E. äfven sysselsätta sig med medaljeravyr och väckte snart i denna konstgren ett stort och glädjerikt uppseende. Efter att vid akademien för de fria konsterna hafva erhållit hertigliga medaljen fick hr EB. ett anslag af 1,500 rdr för att i utlandet ytterligare studera medaligravörskonsten. Ar 1560 reste hr EB. till Köpenhamn, der han under ett ärs tid studerade under Jerichau och Conradsen. Efter sin återkomst till fäderneslandet graverade E. den stora kröningsmedaljen, musikaliska akademiens medalj öfver frih. Vv. Rosen, sunt den Letterstedtska medaljen och fiera andra. Förlidet är erhöll hr E. konstakademicns stora stipendium för ett treärigt vistande i utlandet. Han anlände mot slutet af är 18064 till Paris. Det är synuerligast som medaljgravör hr BB. vunnit erkännande i Paris, och de arbeten han utfört på Tassets atelier vittna om rättvisan i detta erkännande. För närvarande arbetar hr BE. på en stor medalj för fria konsternas akadeni i Stockhohn och som a ena sidan visar porträtt af Carl XV, den mest lyckade bild vi sannolikt ega af konungen. Bland skulpturarbeten, som hr BE. utfört i Paris, har han vunnit största uppmärksamhet för en slaf, söm bryter sina band och en tiggarpojke. Hr 1 slutar korresponudenten, kommer nog snart att sjelf göra sig påmind om sina arbeten., Reklamation. Vader politiskt upprörda tider och strider, sådana som de närvarande, misstaga sig partierna någon gung om motiverna till hvarandras handlingar. Så har det nu händt dem som förmenat att anledningen hvarför landshöfdmgen grefve Eric Sparre afsade sig förtroendet att vara en bland adelus elektorer var den, att desse icke vid valet af utskottsledamöter insatte grefven 1 koustitutionsutskottet. Grefve Sparre har i avledning häraf erinrat om att detta icke är möjligt, enär den granskning at statsrådsprotokollerna. som åligger nämnde utskott. icke anses kunna uppdragas åt en förtroende-embetsnman. Återstår nu för motsidan på riddarhuset