Dagens Nyheter – 4 november 1865, sida 1

med så mycken värdighet som möjligt, då jag hörde Antonio ropa mig från kulissen. Hans röst hejdade på mina läppar det ord, som höll på att undslippa dem, och ätergaf mig modet, ty jag tviflade ej, det ju min medhjelpare hittat på nägon utväg. jag gick derföre till honom; han väntade mig med en hatt i handen. — Se här, sade han, utbytande densamma mot den jag hade, det är er hatt; men det betyder ingenting, håll blott god min; borsta den liksom för att utplåna fläckarne, och då ni lemnar den tillbaka till den andra hattens egare, så bed honom i tysthet att läsa hvad som ligger i i bottnen. Jag följde rådet. Då egaren till den brända hatten, återfick min hatt i stället för sin egen, ämnade han just att göra en invändning, då Jag förekom honom genom att peka på det blad, som var fästadt vid fodret, och hvarpå stod: En obetänksamhet har föranledt ett misstag som jag skall godtgöra. I morgon skall Jag ha äran bedja om adressen på er hattmakare ; haf under tiden godheten att bevara hemligheten och dölja mitt missöde. Min begäran hade all den framgång jag kunde önska, och mitt anseende v ar fullkomligt räddadt. När jag efter mitt långvariga vistande utomlands ändtligen återkom till Paris, var min första omsorg att besöka Comtes teater. Denna ryktbare fysiker hvilade redan på sina lagrar och spelade blott en gång i veckan. Han egde den dubbla egenskapen att vara buktalare och trollkarl. Hans experimenter