Dagens Nyheter – 4 november 1865, sida 1

Några drag ur lord Palmerstons politiska lif. Denna länga banas skildringar i de engelska tidningarne lemna talrika återblickar på Europas nyaste politiska utvecklingshistoria, ofta erbjudande tillfällen att hemta erfarenhetens lärdomar. Det skall intressera många af våra läsare att inhemta ett och annat stycke historia, länge bortglömdt, men nu åter framdraget i ljuset med anledning af Palmerstons död, stundom egnadt att framkalla märkliga jemnförelser: I en sammanfattning af Englands statshändelser vid detta århundrades början, då Palmerston just begynte deltaga i politiska förhandlingar, förekommer följande: Efter Perceval blef lord Liverpool premierminister och förblef det till sin död 1827, ett långt och sorgligt tidskifte i vår historia, då folket led af att vara politiskt omyndigt och kabinettet, sammansatt af Tories eller konservative, tog sin tillflygt till våldsamma mått och steg för att qväfva det politiska missnöjet. Nanmen Sidmouth och Castlercagh förbannades af alla som hoppades på återställandet af landets välstånd genom införandet af goda lagar, och för att erhålla en ny lagstiftning fordrades en komplett reform af parlamentet. Lord Liverpool, Canning och lord Eldon, den jernfasta gamla kauslern, voro lika utsatta för det allmänna hatet. Bland dem som sökt qväfva den fria andan hos folket har lord Palmerston varit en i de verksannmnaste. Han hade nu tillräcklig erfarenhet i statssaker för att sjelf kunna dömma hvilken väg som vore lämpligast att tagas i politiken; han hade hört de lysande talen ar de många parlamentsledamöter som efter hand vid denna tiden utvecklade sin stora förmiga och mer och mer stärkte det gryende liberala eller. Whig-partiet, men han höll sig fast vid sitt embete och vid de kolleger, hvilka förklarat sig mot all reform och hvilka beredde sig att med all energi kämpa för sin politik mot det frihetsälskande folket. Det är icke underligt att missnöjet gaf sig luft i sammansvärjningar och att till förtviflan bragta min, scende statens farliga tillstånd, skulle drömma om farliga läkemedel. Vid slutet af Februari 1820 upptäckte ministrarne en sammansvärjning, som hade till mål att döda en eller flera af kabinettets medlemmar, och officerare sändes till Catogatan för 14 PRC br RN MARE ÅNA Ar Ro