Dagens Nyheter – 2 november 1865, sida 1

En trollkarls historia. Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:0.) — Vid Bacchus! ropade jag med manlig röst och kraftigt stödjande min hand på markisens skuldra, låt oss dricka, mina vänner, för dessa damers ögon! och tömmande mitt glas i ett enda drag, uppstämde jag en visa, som slutade så här: Om litet rörda vi bli utaf vin, Berusom oss äfven af skönhetens blickar! Jag kan ej beskrifva hvad intryck detta gjorde på markisen; jag kände honom qvarsitta som en stenbild under tryckningen af min hand. Hans vänner åter betraktade mig med förvåning och häpnad, tvifvelsutan anseende mig tokig, under det qvinnorna skrattade med full hals åt mitt besynnerliga uppträdande. — Nåväl! mina herrar, fortfor jag, hvarföre ären J så öfverraskade? igenkännen J icke tenoren Antonio Torrini, en munter ture, på min ära! och fullt beredd att tala förnuft med hvem som helst antingen vid glaset eller med vapen i hand. Och med det samma lade jag mina pistoler på bordet. Vid dessa ord vaknade markisen ändtligen ur den dvala, hvari han försjunkit genom ramlandet af hans vackra luftslott; han reste sig ursinnig och lyftade handen för att slå mig i ansigtet. Men hans ögon hade ej förr mött mina, än han sjönk tillbaka på stolen, ännu en gång gifvande vika för en illusion, som han ogerna öfvergaf.