Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 2

SIE TTTRRTR SOSSAR TA NORS ISS TONER ———— see GG hufvudet förvirradt af hans meddelande, skyndade jag ned i största hast. Tyckligtvis bibehöll jag i detta ögonblick min själsnärvaro; du vet, Edmund, i farans stund komma plötsliga ingifvelser. — I detta ögonblick fann jag mig just utanför en vapensmed; jag inträdde hos honom, köpte två pistoler, som jag gömde under kläderna och skyndade hem. Mamma, sade jag i det jag steg in, jag har slagit vad, att man skulle taga mig för Antonia, om jag toge på mig hennes kläder; skynda derföre att kläda på mig, och säg min syster att jag ber henne lemna magasinet en half timma sednare än vanligt. Min mor gjorde som jag bad, och då hon slutat min toilett, fann hon mig så fullkomligt lik Antonia, att hon omfamnade mig, och gick sin väg storskrattande åt mitt lustiga infall. Klockan hade nyss slagit nio. Det var den öfverenskomna timman för enleveringen. Jag skyndade mig ut, så godt jag kunde härmande min systers gäng och skick. Mitt hjerta bultade häftigt, då jag såg denna trupp af drängar och banditer nalkas mig. Ett ögonblick förde jag handen till mina vapen; men jag hejdade mig, och genast återtagande en ung flickas blyga sätt, fortfor jag att gå framät. Sa ken utfördes på det sätt man gifvit mig till känna; oaktadt mitt motstånd blef jag bort förd med mycken varsamhet, och placerad i en vagn med nedfällda gardiner. Hästarne sprungo i galopp. En person satt bredvid mig; jag igenkände honom oaktadt mörkret: det va ganska rigtigt Markis dA.... Först fick jag åhöra hans ursäkter, och derefter en hop pas sionerade kärleksförklaringar, som jagade blodet