Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 2

Bref om konst till en vän i landsorten. I mitt förra bref nämnde jag för dig om vår unge landsman PP. oD. Hohn, hvilken på stipendium för närvarande vistas utrikes. Det torde kanhända förundra dig att erfara, det denne unge konstnär, hvilken lofvar att blifva en af Sveriges yppersta landskapsmålare, icke från ungdomen egnat sie ät målarekonsten. Han ecnomgieck nemligen kongl. Teknologiska institutet och blef för circa 10 år sedan engagerad vid jernvägen i Orsbro. Men den hos honom vid samma tid vaknande konstnärliga anden kunde der ieke länge trifvas, utonv Hohn begaf sig åter till Stockholm, längtande att kunna utbilda sig i en konst, till hvilken han kände sig kallad. Här åtog hau sig att för Wetenskapsakademiens räkning efter naturen afrita de zoologiska alster, hvilka fregatten Iugenie hemförde från sin jordomsegling. Dessa ritningar äro så utomordentligt väl utförda, att man torde få söka efter bättre. Emellertid var detta alltför mycket såkalladt petgöra, hvarföre H. samtidigt började måla i olja och tog fördenskull undervisning af numera aflidue prof. Nils Andersson å dennes atelier. Af denne skicklige konstnär erhöll H. den rätta ledningen, och med outtröttlig flit fortskred hau med hastiga steg på den konstnärliga banan. tt par somrar företog han sedan studieresor åt norra Sverige, företrädesvis Wermland och Lappland, medförande han från hvarje utflygt en massa studier, hvaraf vi sedan sett frukter uti förträffligt målade landskap. Ar 1863 tillerkändes H. af Akademien för de fria konsterna kongliga medaljen för ett inlemnadt landskap med motiv från Bappland, och härigenom berättigades II. att söka stipendium, hvilket han äfven samma är erhöll, efter, om jag ej missminner mig, historiemålaren Malmström. H:s taflor utmärka sig för en rask och säker pensel, en förträfflig teckning jemte en klar och frisk kolorit. Den syperba tafla, hvilken IT. M. konungen beställde af samme konstnär, och hvilken framställer en lappfamilj framför dess kåta, vittuar om en särdeles förmåga att redigt och anslående återgifva det pittoreska och egna.