Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 2

Rätteg.och polisnyheter. Det famösa Wahlströmerska malet förevar åter i lördags vid Göteborgs rådhusrätt. Till en början upplästes rådhusrättens protokoll för förra rättegångsdagen, och inhemtades deraf, att den unga damen, hvilken löjtnant W. nödvändigt velat ha hörd och hvars under edlig förpligtelse afgifna skriftliga vittnesberättelse W. underkänt, fordrande att hon personligen skulle inställa sig, blifvit efter aflagd vittnesed af rådhusrätten hörd i sitt hem, utan att hon dock haft det ringaste att upplysa om sanningen af löjtnant W:s anklagelsepunkter mot domprosten Wieselgrer. Denne hade hon aldrig hört stämpla löjtnant W:s uppförande såsom lågt eller mot lag stridande, oaktadt hon för domprosten omtalat löjtnantens efter hennes omdöme mindre grannlaga beteende. Svarandens ombud, häradsh. Berger, hade inlemnat en skrift, särskildt vederläggande ett par at kärandens tidigare uppgifter. Skriften slutade dermed, att domprosten ännu icke beslutat sig för at! väcka rekonventionstalan mot W., enär han anser honom mindre tillräknelig än han troligen i sjelfva verket är. Detta antydes deraf, att löjtnant W. till en början låtsat sig hemta stor uppbyggelse af dom prosten d:r W. som religionslärare. Han hade äfver inställt sig hos domprosten, gifvit rörande skildrin car af sin ställning och derigenom förmått dom prosten att, för hans och hans faders skull, hvilket äfven blifvit indragen i hans affärer, söka skaft: honom lån. Då emellertid detta ej lyckades bort lade löjtnant W. all förställning, gycklade med oci hånade d:r W:s predikningar och började dessuton förfölja den omnämnda unga damen, som då gick och läste. W. hade föregifvit att han för hennt hyste böjelse, men detta vederlades at det förhål lande, att hon dock i sjelfva verket var ett bar och deritll ett svagt barn, ett barn, som var sjukt Man kuude således ej gerna undgå att antaga er annan förklaringserund för W:s beteende, och om budet önskade att, för samhällets fredande, löjtn W. ej måtte undgå näpst för sitt handlingssätt. Löjtn. W. förklarade denna gång att det ej va rit hans mening att höra den unga damen på ec utan blott göra henne några frågor. Målet torde för öfrigt fullföljas vid Stockholms rådhusrätt och käranden hade intet annat att göra än utt för svinna härifrån. I Stockholm skulle flera vittne höras och der skulle domprosten ställas till ansvar Sedan hr löjtn. pratat åtskilligt hit och dit lyc kades domstolen förmå honom att uppgifva de nyssnämnde vittnen voro justitiekanslern v, Kocl och chefen för Hallands infanteribataljon, majo Mörner. I enlighet med svarandeombudets fram ställning beslöt domstolen att innan några nya vitt nen finge inkallas, borde W. uppgifva hvad dess skulle ha att upplysa. Löjtn. W. svarade härpå att de skulle kunna lemna upplysningar i afseend på alla de anklagelsepunkter mot domprosten d: Wieseloren, som han i stämningen framställt. Såväl kärandeombudet som konsistoriiombude bestredo vidare uppskof, då uppenbarligen ingen dera af dessa vittnen kunde meddela något om dom prostens förhållande till löjtn. Wahlströmer — majo Mörner emedan d:r Wieselgren aldrig hvarken tal med eller skrifvit till honom (hvilket kärandeom budet fann löjtn. W. ha medgifvit) och justitie kansleren, emedan denne blott hade ett enskild bref från domprosten angående W. att rätta si; efter och att sådant icke i brottmål kunde använ das som bevisning. Sedan domstolen öfverlagt, uppsköts målet til d. 8 nästk. December, då löjtn. W. skall, vid talan förlust, vara försedd med all den bevisning han ka astadkommnia. se NBD NARE ARAE RAR Snr