Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 1

Interiörer från borgarståndet. Tredje och sista artikeln. Den segrande elektors-listan innehöll, enligt hvad vi i vår förra artikel angäfvo, ej mindre än på det hela 17 nykomlingar. Denna omständighet utgör likväl icke dess märkligaste egenskap. Vida märkligare är att den saknar all öfvertygelsens enhet. Sålunda finner man der visserligen ett ganska stort flertal, som tillhör representationsreformen, men äfven ett sju å åttatal, som är emot den. Jemväl upptager den ett ej heller ringa flertal, som är tillgifvet den fria tullagstiftningen, men äfven åtskilliga protektionister. Den Muren-Sundvallsonska clektorskombinationen, det ligger i den klaraste dag, ägde följaktligen ej och kunde ej heller äga nagon annan uppgift än den negativa, att besegra den björekska sidan. Hvarje högre fosterländskt mål saknade den helt och hället. Det låter ej blott säga sig, utan säger sig till och med sjelft, att de reformvänner, som af blott maktbegär förena sig med reformens fiender, och de frihandlare, som, af samma skil, förena sig med protektionisterna, mäste vara ganska svala och likgiltiga för så väl den ena som den andra af dessa reformer. Utan ett sädant antagande vore man icke ens i stånd att tänka sig en sådan kombination. Elektorslistan sjelf blifver derför en anklagelse, från hvilken ingen skall kunna rentvaga sig. Den marmorerade sammansättningens ohållbarhet skulle äfven genast visa sig, så snart man skred till utkottsvalen. Förbistringen utbröt till och med vid första öfverläggningen, eller vid frågan om huru man skulle formera