Dagens Nyheter – 31 oktober 1865, sida 2

riment med ett föremil som kunnat ersättas: yct, att min kronometer är ensam I sitt slag. — Nåväl, ers eminens, jag är förtjust öfver deuna omständighet, som endast tjenar att ännu mer höja mitt experiment. Och nu, om ni i tillåter, vill jag fortsätta operationen. Min Gud, monsieur, ni har icke begärt mitt tillstånd att t. höra er förödelse; gå på som ni behagar, ni kan göra allt hvad er lyster. Då identiteten af kardinalens ur blifvit bevisad, gillde frågan att transportera det jag köpt i påfvens ficka. — Men derpå var ej alt tänka så länge hans helighet satt stilla; jag sökte alltså en förevändning att förmå honom resa sig upp, och jag lyckades verkligen deruti. Man hade nyss fraömburit till mig en mer talbmortel försedd med cen ofantlig stöt, som jag lät ställa på ett bord, kastar deruti spillrorna af kronometern och börjar stöta med ursinnig ifver. På en gång höres ett svagt ljud och från mortelnus botten utstrålar ett lifligt sken, som öfver hela församlingen sprider en rödaktig belysning och gaf denna scen utseendet af en fullkoml igt magisk operation. Under tiden lutade jag mig öfver morteln, lätsar blicka uti den och fröjda mig ät de under jag upptäckte deri. Af vördnad för pålven vågade ingen resa sig upp; men slutligen gaf han sjelf vika för sin nyfikenhet, och närmar sig bordet, atföljd af en del af anditoriet. Hur man än blickade i morteln, såg man der ingenting annat än eld. —p Jag vet icke om jag bör tillskrifva det den förbländning jag erfar, yttrar hans helig