Dagens Nyheter – 30 oktober 1865, sida 1

VV TTT TV SSC EINES SSE VIESSEI AE AR ARLA NES OLE SAN LONE So rusar in mellan kulisserna, der min fiende bör vara tillstädes; jag vill gripa honom i kragen, släpa fram honom på scenen som en skurk, och tvinga honom att bedja om nåd och förlätelse. Men taskspelaren fauns icke mera der! Jag springer öfverallt som en vansinnig; men ät hvilken sida jag beger mig, förfölja mig rop och hvisslingar, som förvilla mina sinnen. Slutligen dukade jag under för tyngden af alla dessa skakningar och förlorade medvetandet. Under åtta dagar var jag ett rof för en brinnande feber, och i yrseln ropade jag oupphörligt om hämnd på Pinetti. Och likväl visste jag ännu icke allt! Sednare fick jag veta, att denne ovärdige man, denne förrädiske vän, hade krupit fram ur sin gömma, sedan jag dänat; att han inträdt på scenen, på några förtrognes begäran, och fortsatt representationen under hela salongens lifliga bifall. Al denna vänskap, dessa tillgifvenhetsförsäkringar, voro således endast ett bedrägeri, en taskspelarkonst. Pinetti hade aldrig hyst den minsta välvilja för mig; hans smek hade ej haft annat mål än att störta mig i den snara han utlagt för min egenkärlek; han ville genom cen offentlig förödmjukelse undertrycka en täflan, som var honom till besvär. Härutinnan lyckades han också fullkomligt, ty från denna dag vände mig mina vänner plötsligt ryggen, till och med de mest intima, utan tvifvel af fruktan att det åtlöje hvarför jag var föremål, skulle återfalla på dem. Denna ensamhet grep mig djupt; men jag var för stolt att tigga tillbaka en så ytlig vänskap, och långt ifrån att söka ett närmande, beslöt jag att genast lemna staden. För öfrigt grubblade jag på en hämndplan, för hvars utfö