Dagens Nyheter – 28 oktober 1865, sida 1

rn VT AS ere Tr TTO ET PA 4 Ts dl rna En SA het inbjudne att sammanträda å hotell Suede tisdagen den 18 dennes på aftonen. Det var ett lätt rof. Oinvigde i förhållandena trodde de att det skulle så vara och anade icke ugglor i måssen. Någon hand sträcktes dem icke heller vägledande från annat håll. Mötet blef ganska talrikt besökt. Man uppropade de tillstädeskomna och upptecknade deras namn. I den framställning som gjordes för att förklara mötets anledning svängde man sig omkring flera punkter. Man försäkrade emedlertid att enhet inom borgarståndet var omöjlig, att majoriteten vid föregående riksmöten förtryckt minoriteten, att man nu borde antaga en fast ställning, för såvidt man ville värna den individuella sjelfbestämmelserätten, samt att afsigten med sammanträdet således icke var att undertrycka någons mening, utan att bevara hvars och ens rätt att handla och tänka allt hvad han ville; men att det första och nödvändigaste vilkoret för uppnåendet af detta stora personlighetsmål låg deri att man förenade sig om en och samma elektorslista, såsom utgörande den enda mur — kinesisk förstås — inom hvilken man vore skyddad. I mellanmeningar och dylikt förklarade man på samma gang att clektorslistan för öfrigt icke var af nägot egentligt inflytande på riksdagen, särdeles då man hade för afsigt att vid utskottstillsättningen utöfva den största opartiskhet samt hvar och en dervid finge följa sin egen enskilda åsigt. Såsom ett sine qua non fordrade man likväl, att alla skulle vara ense om — elektorslistan. Det var ju så beskedligt, så oskyldigt; ingens öfvertygelse sårades, ingen förtrycktes. Någon politisk uppgift kom icke i fråga — uppgiften var elektors-listan. Det var för hrr Muren, Isberg, Staaff, Witt — hr Sundvallson vilja vi knappt nämna — alldeles likgiltigt om segren vanns med hjelp af fiender eller vänner till representationsförändringen och en på sunda grunder ordnad tullfrihet — blott den vanns. Svårligen lärer man till och med kunna antaga att de ens sjelfve leddes af något politiskt program, emedan de i sådan händelse icke skulle ha kunnat falla på den tanken att bilda ett parti, inom sig sönderfallet i fullkomligt fiendtliga åsigter och tänkesätt; de ville — kosta hvad som helst — blott segra, och dymedelst revanchera sig för förmenta oförrätter vid förra riksdagen. Något annat skäl för deras handlingssätt står omöjligen till att upptäcka. Inom parentes sagdt, visste de dessutom af erfarenhet alltför väl, att hade man fångat sällskapet i elektors-listans snara, så var man herre på täppan och kunde göra hvad man ville med — oerfarenheten. Hr Muren, som framställde propositionen, helsades dock ej genast med ett ovilkorligt gillande. Väl gåfvo de äldre, som visste hvad frågan gällde, initiativet dertill, men en del af de yngre förblefvo fundersamma. De mera rättänkande ibland dem hade redan till sin förundran märkt, att inga af borgarståndets kända politiska karakterer voro närvarande. Ir Muren förlorade dock icke modet, utan förnyade propositionen. En del nykomnes tveksamhet försvann ieke ens dervid. Men här, kan man säga, hängde allt på en gärdesgärdsstör — och man måste våga allt. Någonting i våra politiska intrigers historia rätt ovanligt vidtogs äfven nu. Man började uppropa de närvarande samt spörja hvar och en särskilt om han ville vara med om elektorslistan, hvarvid ganska sorglustiga svar och gensvar uppstodo. — Skada att ej Kapten Put var närvarande; han skulle att Att atart antal