Dagens Nyheter – 26 oktober 1865, sida 1

Borgarståndets fysionomi vid riksdagen. Det tredje ståndet är på dålig väg att förlora sin glans. Karaktersstorheterna dö bort och på deras grafkullar jäflas de små lidelserna, fåfängan, egennyttan att krafla sig upp. Talmannen har debuterat med ett helsningstal som är en skandal, hvartill man i minnet fåfängt sökt ett motstycke. Under och alltsedan den stora anslagsriksdagen 1856, då ständerna likt en vinsttagare på Hamburgerlotteriet strödde ut penningar till likt och olikt, varit med om allt, sagt ja till allt — han var ingen knusslare med andras penningar. Men sedan han fått anslag till sin Köping-Uttersbergsbana, sedan han under en tillfällig stagnation, föranledd just afhans och hans liktänkandes liberalitet 1 anslagsväg, måhända sett stora kommissionshus lida minskning å sitt provisions-conto, går han till en annan vtterlighet, icke mindre farlig, och målar ut landet nästan som ruinmeradt. Han har, efter hvad hela börsen tror, mälat Sverige lika svart för utlänningarne, och så kastar han oss i ansigtet att vår kredit sinar ut på den utländska penningemarknaden!