Dagens Nyheter – 26 oktober 1865, sida 1

ger och sist Mornaix. Han kände dem på hjertat. Derpå vidrörde han de två qvinnornas händer. — Carai! sade han för sig sjelf, när han märkte att de voro sammanbundna; det här blir tungt. Han öppnade det fönster, som vette åt abalkongen, och som i anseende till sin oåtkomlighet utifrån icke hade något jerngaller. Han klef upp i detsamma och kröp ut. Derute kunde man, tack vare det klara månskenet, se bättre än inne i huset. Alldeles under fönstret stod Georgies krutkagge. Miguel strök med handen på denna och log så godt, då han sade: — Afven du var tung. Det kostade icke liten möda att få dig upp ur källaren. Han ställde kaggen på ett lämpligt afstånd från fönstret, för att kunna begagna den som trappsteg. Sedan han gjort detta begaf han sig tillbaka in i rummet och tog de båda unga qvinnorna i sina armar. Dessa vaknade, men han satte ett finger för sin mun och sade: Tyst! vi få språka sedan. Han lade den lefvande bördan på fönsterbrädet samt steg sjelf ut och lagade att han fick fotfäste mot krutkag ggen. Derpå lyftade han åter upp de två qvinnorna och lade dem i gräset. Han tog fram sin knif och befriade dem från deras fjettrar. — Stanna här, sade han och håll er stilla. För andra gången klef han in genom fönstret och kom tillbaka med Grelot, som ännu