Dagens Nyheter – 26 oktober 1865, sida 1

tera sig genom inbördes oenighet och afundsjuka. Sammankomsten egde rum i fredags afton. Hr Grape, den äldste i ståndet, fungerade som ordförande. De missnöjdas talan fördes af hrr Staaff, Isberg och Witt, hvaremot hr Sundvallson icke af dem tilläts att yttra sig. Deras anföranden voro så bittra som de kunde åstadkomma mot det gamla liberala partiet, hvars egenmäktighet skildrades med starka färger. Hr Murecn sekunderade och blåste under. Bland de nyvalda yttrade sig professor Wistrand med största bitterheten och ordade om huru man i statsutskottet vid förliden riksdag på borgareståndets ledamöter der anbringat munlås och havdklofvar, ) i anledning hvaraf han erhöll. en ganska välförtjent tillrättavisning af hr Weern ), med den påföljd att den stränge professorn tystnade för aftonen. Äfven hr Falkman yttrade sig med arrogans öfver förtrycket, men ådagalade så föga bekantskap både med parlamentarisk takt och riksdagsmaskineriet, att han åtminstone icke grundlade något framtida inflytande. Att sammankomsten icke resulterade till någon verklig fusion synes påtagligt deraf, att då förslag väcktes om nedsättandet af en komite för uppgörande af projekt till elektorslista, så förkastades detta. Det är dock sannolikt, att när rätta tendensen hos det Staaff-HenschenSundvallsonska partiet blir af de nykomna närmare känd, när det blir för dem fullt åskådligt att nämnde parti endast åsyftar att splittra för att derigenom befrämja sin personliga fåfänga, och att det som äfventyras, som står på spel, är af ojemförligt större betydelse — så skola åtminstone de mest upplysta bland de nykomna icke vidare medverka till reaktionens seger. Ty förbises bör icke att hrr Henschen och Sundvallson — det är rent af en gåta att de förvärfvat sig något inflytande — äro reformförslagets ifrigaste moståndare. Så långt kaleidoskopsförfattaren. — Om, enligt honom och hvarje oväldig betraktare, hjeltarne på fåfängans marknad inom borgarståndet icke taga sig så väl ut, så må man dock ej glömma att äå andra sidan ännu glänsa namn som bidragit att fostra och uppamma oss till de frioch rättigheter Sverige nu åtnjuter — stora 1 jemnförelse med hvad som varit, om än sma emot hvad framtiden bär 1 sitt sköte. ) Efter hvad vi hört var det om piska, ej om munlås som hr Wistrand talade, men det kan vara lika godt. ) Det lärer varit hr L. J. Hjerta som egentligen gaf tillrättavisningen. D. N.