Dagens Nyheter – 21 oktober 1865, sida 2

Hvar och en begaf sig nu åstad, utan at något val mellan vägarna kom i fråga. Efter en timmas förlopp sammanträffade de åter vid mötesplatsen. Hvar och en afgaf sin berättelse, De hade följt bjulspåret ungefär en mil, tills de kommit till en hög aska. Det var återstoden af de uppbrända vagnarne. Rundtomkring askhögarne utbredde sig åt alla håll hästspår i form af en solfjäder, — Jag skall bränna dem med ett glödhett jern, lofvade Malgacbe, hvilkens sår förorsakade lonom en stickande smärta. Rayo de dios! De skurkarne kunna gerna bräunva upp sina vagnar. De ha tillräckliga medel att köpa nya. Ännu återstodo flera spår att undersöka. Våra vänner tvekade, ty på de hållen trodde de sig ej ha mycket att hoppas. Mornaix var icke desto mindre af den meningen att man ej borde lemna någonting oförsökt. Man galopperade ånyo bort. Solen sjönk ned i vester, Efter en timmas förlopp återvände tre ryt. tare till mötesplatsen: Mornaix, Grelot och Miguel; den sistnämnde var blek som döden och utöste förbannelser öfver de skurkarne Smith, som, ej nöjda med att stjäla guldtunnan, alltjemt förelade honom olösliga gåtor, Roger ensam fattades, Man väntade honom, Man väntade honom länge, tillräckligt länge för att intagas af hopp men också af oro. Mornaix, Grelot och Miguel hade vid målet af sin färd funnit samma sak: en uppbränd vagn. Var Roger på rätta vägen, eller hade han fallit i något försåt. Sådana män, som våra vänner voro, kunna icke vara länge sysslolösa. Derför verkade de