Dagens Nyheter – 21 oktober 1865, sida 2

Han har ej far mer och ej mor, Och ingen syster, ingen bror Och knappt en Gud, hvarpå han tror, — En tår blott på sin kind! Vi lyddes länge, lyddes väl: Finns ej i detta land en själ, Som kan vår nöd förstå; Finns intet svärd som blottas kan, Finns ingen arm, som för det an, Finns ingen svensk som strida kan Och våld och väld nedslå? Då ljuder genom Svea land Med åskans dån, från strand till strand: 8 Till vapen svenske min! Ocemotståndlig stormen går, Slott, borgar ramla i dess spår; Ett frälsadt folk igen! Det knakade i kungens tron — Att leka med en stolt nation Väl ock sin fara har! Med Engelbrekt och med hans män, Steg i veriges frihet upp igen, Och svensken vet att vårda den — Det bästa han har qvar! Träd fram ibland oss, Engelbrekt! Du riddersman i folkets drägt, Kom med din bondehär! Det är din äras dag i dag, Du segrare i hundra slag; Att läsa, kyssa dina drag Ditt ädla folk begär! Här jublar stad, här jublar land! Deiute uti festlig brand Ditt Westerås ock står! Ur svenska hjertans djup en sång. Glad och allvarlig på en gång, En folksång,; fri och utan tvång, Dig här till möte går! RSS