Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 1

Rem mee helgd och slafveriets afskaffande kunnat föra ett af de största krig som jorden känner. De ha skaffat sig armö6er när det behöfdes, och dessa armeer hafva på ett par år i alla hänseenden hunnit upp till höjden af gamla verldens härar i skicklighet. Hvad flottor beträffar, så ha de på kort tid gått långt framom sjelfva England. Nu afskeda de sina härar och göra sig till det mesta af med sina flottor. De vilja icke underhålla sådana kräftor. Men de gå ännu längre: de göra sig äfven af med materielen. Man får härom öfverraskande upplysningar i franska tidningen le Temps: Efter att hafva afskedat och hemförlofvat sina försvarare visar unionsregeringen nu samma ifver att tömma sina magasiner, dockor och arsenaler. Det annonseras oupphörligt stora försäljningar för regeringens räkning De hafva allt möjligt att sälja, och de sälja också allt möjligt. Regeringen nöjer sig icke med att på auktion försälja sina lokomotiver, vagnar, ångare, fältlazaretter, hästar, oxar och proviant af alla sorter, den gör sig till och med af med sina vapen. Ett af regeringens tillkännagifvanden yder sålunda :g-Offentlig försäljning i Filadelfia, för Förenta Staternas räkning, af kanoner, gevär, karbiner, pistoler, sablar, artillerieffekter, krut ete. Ett annat tillkännagifvande lyder: Stor försäljning af ångbåtar, transportfartyg, barkasser och annan sjömateriel. I förteckningen som följer ser man ett stort antal kanonbåtar. Detta skall tydligen vara en vink för Europas furstar och andra äfventyrare som äro i behof af krigsfartyg. Preussen till exempel, som för närvarande ifrar att blifva en sjömakt, skulle här finna ett ypperligt tillfälle att förse sig. En så fullständig afväpning synes något vågad och öfverensstämmer ej med våra Europeiska åsigter. I Gamla verlden finnes ej en regering som icke skulle vara stolt öfver att ega så många kanoner och skepp att förvara i sina hamnar och arsenaler för möjligen kommande behof. Men Förenta Staterna se -: sakerna från en annan synpunkt, de säga att om nya omständiglieter fordra, så skola de göra om hvad som blifvit gjordt under de sista fyra åren; de skola stå färdiga att visa samma patriotism, samma allt offrande beredvillighet, för att åter förskaffa sig de försvarsoch anfallsmedel som blifva nödvändiga. Till dess behöfva de icke något krigsmateriel. Istället att låta sina kanoner rosta i arsenalerna och sina krigsskepp ruttna bort i hamnarna, förvandla de dem i reda penningar och befria sig sjelfva från nödvändigheten att underhålla och reparera dem. Hvilket system är nu det bästa; deras eller vårt? Hvilket tjenar bäst sparsamhetens och frihetens intresse?