Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 1

mm ——— fäderneslandet och de enkla konseqvenser, till hvilka denna synts redaktionen leda. Detta tillkännagifvande hindrar emellertid alldeles icke att ju uppsatsen i viss mån har ett officielt ursprung. Det må vara att uppfattningen af den politiska ställningen är redaktionens egen (händelsevis öfverensstämmande med regeringens!), men sjelfva de fakta som Posttidningen med större eller mindre bestämdhet omtalar måste den hafva inhemtat af regeringen eller åtminstone fått af henne bekräftade. Det är icke troligt att den nye utgifvaren af Posttidningen skulle ha tagit sig före att i sitt första nummer säga: regeringen lärer föreslå ständerna att fastställa statsregleringen endast för ett års, eller: det kan förmodas att regeringen icke är beredd att framlägga några mera genomgripande förslag till lagar eller andra åtgärder af särdeles vigt, utan att han förut gjort sig underrättad härom hos någon åf regeringens medlemmar. Och då icke heller någondera af dessa märkliga antaganden blifvit förnekade eller ändrade sedermera, hvilket icke kunde ha uteblifvit om de varit ogrundade eller oriktiga, så torde de kunna tagas för fullt bekräftade och vissa, Det ena af de uppgifna fakta, nemligen att regeringen icke ämnar begära budgetens fastställelse ha vi längesedan omtalat och visat följderna deraf. Icke mindre vigtigt är det andra faktum, nemligen att regeringen icke ämnar framlägga några mera genomgripande förslag till lagar eller andra vigtiga åtgärder. Hvarje ledamot af de två första stånden lärer förstå hvad härmed menas, nemligen att det är regeringens afsigt att låta statskroppens vidare utveckling helt och hållet afstanna intill dess) att en annan representation kommer att dertill medverka. Det lärer icke vara fördoldt för de redan hitkomna medlemmarne af presteståndet och adeln att den nuvarande ministeren ämnar med konungens goda minne sitta qvar i statsrådet äfven om det skulle lyckas de köpta fullmakterna att rösta omkull förslaget, och att denna minister då ämnar riksdag efter riksdag, år efter år, ånyo framlägga sitt representationsförslag samt förfara på samma sätt som den vid nuvarande riksdag kommer att göra. Det tillhör dem af de båda första stånden, gom ännu icke uttalat sig mot förslaget, men äfven äro odeciderade om de skola gilla det (och dessa ännu oafgjordas antal är ganska betydande) att besinna om de vilja utsätta sig och landet för vådorna af en sådan långvarig brytning mellan regeringen och representationens ena hälft, — om de vilja i åratal uppehålla och förlama landets lyckliga pågående utveckling — om de vilja afbrytt vårt lagförbättringsarbete, armåns och flottans reorganisation, de stora allmänna arbetenas fortsättande o. 8. v., eller om de vilja nedlägga en af de fleste bland dem sällan begagnad sjelfskrifven representationsrätt och i stället vänta sig allt af folkets tacksamhet och förtroende.