Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 2

kan vara helsosamt denna årstid, derpå kan man ha allt skäl att tvifla. I eld och lågor. Från Eskilstuna berättas följande tragikomiska historia: För några dagar sedan tilldrog sig en händelse, som kunde ha medfört de menligaste följder, om icke rådighet och själsnärvaro funnits hos den person, hvarom här är fråga, Det var ett åldrigt par, en aktningsvärd man med sin hustru, hvilka anträdde en lustresa för att beskåda våra käcka martissöner, skarpskyttarnes, krigiska evolutioner på Utnäslöth, der de, gemensamt med kåren från Thorshälla m. f. ställen hade infunnit sig. Defmna lustresa för det gamla paret blef dock på ett ganska egendomligt sätt inhiberad genom en cigarr. Fordomdags rökade gubben sin pipa, men sedan det blef omodernt, förstås, ville gubben följa med sin tid och var inte den, som gaf en hårsmån efter, och derföre lärde han sig snart att i stället för sin trefliga snugga röka cigarr. Men denna moderna ide hade så nära kostat honom det bästa han ägde, nemligen hans gumma. Gubben, som sagdt är, rökte på cigarren, hvilken, högtiden till prydnad, var instucken i ett munstycke. Men, utkommen på vägen, ville han tala med en af sina vänner, som bodde straxt derintill. Gubben hoppade ur vagnen och lemnade cigarren åt hustrun att hålla den, ej observerande då densamma föll ur munstycket, hvilket hon troget höll i handen. Efter blott några få minuter fick hon se och känna verkningarne; cigarren hade antändt det medfödda betesfodret, som var nedlagdt i vagnen och i ett ögonblick stodo såväl vagn som gumma i eld och rök. Sjelf blef hon visserligen ej så särdeles skadad, men hennes påhafda klädning, förkläde och ett medhafdt paraply blefvo, som man säger, lågornas rof; hvarföre äfven här torde komma att besannas det gamla ordspråket att brändt barn skyr elden.