Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 2

hög oeb rak som alltid. Efter honom kommo fyra karlar, som buro ett lik på tvenne bössor, Derpå trädde den öfriga skaran ut stum och dyster. Jonathan hade fortfarande revolvern i band, — Till häst! kommenderade han. Äfventyrarue lydde, med undantag af dem som buro liket. Jonathan gick in i tältet igen. Ryttarskaran försvann i galopp, och de fyra bärarne styrde kosan mot den lilla kullen, på hvars spets de två stora gummiträden utbredde sina vackra grenar. Jonathan ,bade med en vink anvisat dem denna begrafningsplats. XVI Auri sacra famesn ). Månan höjde sig öfver horizonten, och himlen var så der djupblå och klar som den vanligen är sedan molnen efter regndagarne flytt, Det var redan en lång stund, sedan ljudet af hästarnes galopp bortdött i fjerran. Eller är det rätt att säga det afståndet förtog ljudet? Nannette skulle ej ha kunnat besvara denna fråga, ty i Melbourne tillegnar sig icke en parisiska den sinnenas skärpa, den försigtighet och misstro till allt, som utmärker vildmarkens barn; men Naranja kom från Souras prairier, som äro ännu vildare än de australiska ) Den helga hungern efter guld.