Dagens Nyheter – 17 oktober 1865, sida 1

FARAN AS Om kungl. teatern. Insändt. Herr Redaktör! Då det häromdagen omtalades i Dagens Nyheter, att redaktionen blifvit underrättad, (från vederböravde) att det af publiken så mycket önskade upptagandet på kongl. teaterns lyriska scen af Meyerbeers sista opera Afrikanskan icke kunde äga rum under innevarande spelår, af det högvigtiga och nästan sublima skälet, att den kungliga teaterns arbetsordning redan vore fastställd för hela det un ingångna spelåret, och icke kunde rubbas utan skada för verkets gång i det hela; så intog Ni välvilligt i Er tidning några anmärkningar med anledning af nämnde intressanta meddelande. Undertecknad sökte nemligen ådagalägga, att då det knapt lär kunna betviflas att ett musikverk med den reputation som Afrikanskan, som gör sin rund kring verlden, kommer att uppsättas äfven här, så måste det vara en uppenbar misshushållning för teaterkassan, att icke göra det nu så snart som möjligt, medan operan har nyhetens behag, och detta blott för att icke behöfva rucka något hjul i det för spelåret väl ställda och uppdragna teatermachineriet, utan dröja tills stycket hunnit bli gammalt på alla andra ställen. Med anledning häraf, och då frågan om arbetsordning och anordningar vid kungl. teatern nu en gång börjat komma på tapeten, ber jag att med Er tillåtelse få underställa Edra läsares omdöme några ytterligare, mera allmänna betraktelser öfver samma ämne, hållande mig för tillfallet vid den lyriska scenen Om det å ena sidan är genom talscenen, som teatern kan utöfva det högsta inflytandet på bildningen och sederna, så framstår å den andra den lyriska scenen såsom fullt ut lika vigtig för en kunglig teater i en hufvudstad, icke blott för det rum densamma intager inom det numera mest odlade området af skön konst, utan också för det inflytande söm ur mer eller mindre lyckliga handhafvandet deraf har på teaterns financiella ställning i dess helhet, och hvilket serskildt hos oss är ett berättigadt föremål för den allmänna uppmärksamheten i anseende till de icke obetydliga anslag den kungliga teatern uppbär afstaten, och de fördelar den drager af en fritt begagnad dyrbar lokal samt de inkomster som inflyta för derstädes uthyrda lägenheter; hvartill bör läggas, att om teate.:ns ekonomi oaktadt nämnde fördelar går med underbalans, så blir det kännbart för konungen, som måste ersätta bristen från sin civillista. En sådan offentlig uppmärksamhet från pressens sida är ock måhända så mycket mer behöflig, som teaterstyrelsen måste vara mera oberoende af bestämda reglor och kontroller än statens embetsverk, och snart sagdt omskränkt kan följa sin egen smak och sitt eget omdöme. Hvadär det då som verkar mer eller mindre på den lyriska scenens framgång i det ena och andra hänseendet? RS