Dagens Nyheter – 16 oktober 1865, sida 2

tackade i mycket lyckade ordalag, Slutligen drack konungen för Örebro samhälles välgång. Efter middagens slut gick man ut att betrakta en vacker effektscen. Man hade ikyrkan placerat en enkom från Berlin införskrifven apparat, hvarifrån en elektrisk sol genom korets höga hvalffönster kastade sitt bländande ljus ut öfver torget och staden, så att denna strålade som guld och silfver. Klockan 8 började en uy festlighet i det vackra teaterhuset. Staden gaf der en kollation för alla skarpskyttar och åtskilliga andra inbjudna. En sexa var uppdukad både på scen och på salongens afröjda golf. Det var en sexa, hvartill man sällan sett maken, ty gästerna voro omkring ett tusen. Under den mest lifvade sinnesstämning höllos här många tal, nästan utan undantag utmärkta. Örebro skarpskyttars öfverbefälhafvare, löjtnant C. E. af Burån, föreslog den öfliga skålen för konungen. Litteratören E. W. Lindblad uppläste ett af honom författadt poem öfver Engelbrekt, utmärkande sig såsom ett stycke af verklig inspiration ). Vid dess slut gick fondridåen upp och visade inne på scenen en trogen afbildning af Engelbrektsstoden, förträffligt målad af hr Ahlgrensson, Baron Hugo Hamilton höll från sin plats å första raden ett längre tal för skarpskyttesaken, hvilket ofta afbröts af stormande bifall. Ordföranden i Stockholms skarpskytteförenings styrelse, kommendörkapten Egerström höll också tal för denna ide. Öfverstelöjtnant Ernst v. Vegesack manade skarpskyttarne till flitig öfning, i synnerhet i skjutning och erinrade dem att kriget är en konst, hvartill mycket behöfves när det gäller allvar. Hr Aug. Blanche meddelade en mängd pr tolegraf ankomna helsningar från andra orter. itt var från Södermanland-Nerikes nation i Upsala; ett från Oscarshamns skarpskytteförening; ett annat från Lidköpings skarpskyttekår, begge samlade på Engelbrektsdagen; ett från Carlskrona Bildningsförening, som var samlad för beredande af en fest på söndagen i förening med stadens skarpskyttar; ett från Lunds studentförening; slutligen ett från Wimmerby skarpskyttar. (Under middagen hade blifvit sändt ett telegram från prins Oscar, hvari han uttryckte sitt beklagande öfver att cj kunna ofvervara festen, Direktör Nyström föreslog en skål för Aug. Blanche, och denne höll flera glänsande tal för försvaret, för armåen m. m. Till sist tackade litteratören Ekgren från Stockholm Örebro samhälle för den välvilja och gästfrihet det visat de fremmande. De fremmande skarpskyttarne voro inqvarterade i läroverkets gymnastiksal, i folkskolan och flera ställen, der det på bästa sätt var sörjdt för dem. Det var en allmän tanka, att en fest ej kunde vara mera lyckligt anordnad och utförd i alla sina detaljer än denna, Den gynnades jemväl af det herrligaste väder. Örebro stad har heder af dagen och en hvar erkänner med tacksamhet de uppoffringar detta samhälle gjort för att infria Sverges skuld till en af sina största män — en man, utan hvilken Sverge måhända skulle ha blifvit hvad Norge blef: ett lydland under Danmark. ) Detta poem var iämnadt att uppläsas vid festmiddagen, men som landshöfdingen ville censurera det så föredrog författaren att uppläsa det vid skarpskyttefesten.