Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 2

— Hvad vill detta bah sägal utropade hon i det en rodnad af vrede purprade hennes kind. Man hade ingenting emot att betala det med mamsell Eudoxies hemgift, men när det är fråga om mig. . . Hon tvärtystnade; uti sin vrede var hon verkligen hänryekande. Roger rodnade älven och sade med sänkt blick. — Det är på visst sätt sannt hvad du säger . .. men jag älskade inte mamsell Eudoxie . . — Och emedan du älskar mig bör-. jade Nannette häligt. — Men hör då, min älskade: jag har ju aldrig sett saken ifrån den sidan . . . — Vet du hvad jag tänker göra? utbrast under en störtflod af tårar Nannette. Jo, jag skall jaga bort dig ifrån mig, stänga dörren och taga lifvet af mig. — Hvad säger du! hvad säger du! utropade den förskräckta Rogor. — Jag säger att jag för din skuld lidit allt för mycket, jag säger att do inte älskar mig, att du aldrig har älskat mig, att vi hädanefter icke komma att ha någonting annat gemensamt än våra minnen. Du är förnämare än jag, och derföre är det inte långt ifrån att du skäms för mig. Du vill inte ha mig au trexa för någonting, du förödmjukar mig, du hånar mig, du förkrossar mig! . — Håll! stopp! . . . ropade den stackars Roger alldeles yr i hufvudet, som om han hade fått ett dussin vattensåar öfver Sig — Jag ville sätta dig på prof, fortfor Naunette med feberaktig häftighet, och det just der