Dagens Nyheter – 14 oktober 1865, sida 1

— Ol! jo! och hade mycket trefligt sedan! svarade flickan, som midt under sin munterhet erfor en viss rörelse vid minnet af de glada stunderna, -—Det är eu bland mina ljufvaste drömmar, skall jag säga dig, att få äta middag i det gröna såsom fordom . . . Jag har inte kommit så långt ännu jag, att jag kan skratta åt det som en gång gjorde oss så lyckliga. Nannette bet sig i läppen. — Har ni kommit hit för att vara stygg mot mig, herr de Lavaur, så har ni dörren der. Hennes finger pekade på den dörr, som ledde till toilettrummet. Roger gick in i detta och såg sig omkring derinne; han betraktade sängen, fönstret och dörren. Derefter kom han ut och föll på knä, — Det har samma läge som garderoben, sade han sorgsen. Elaka, jag ber dig om förlåtelse. : — Jag förlåter dig, min lilla älskade Roger! . .. Vi skola äta middag i det gröna, antingen du vill eller inte . . . Här ha vi YsarraYarra, som visserligen icke är så bred som Seinen, men som genomflyter gudomligt vackra trakter och har gräsbevuxna stränder . Vi ta en korg med oss alldeles som i Paris Roger var så öfvredrifyen i sina fordringar att han kom fram med en sådan fråga som: — Kunna vi få goujoner ) också. — Min herre svarade Nannon i afvisande ton, goujomerna tillhöra Paris, likasom grisetterna och ordlekarne. Det finns blott ett Paris, RE ) Ett slags flak, NE