Dagens Nyheter – 13 oktober 1865, sida 1

pen icke velat göra någon hemlighet af den åsigten, att det för presteståndet är en bjudande nödvändighet att ingå på förslaget, så vida de förberedande privata mötena mellan riddarhusets medlemmar visa det resultatet, att förslaget blir af adelns pluralitet antaget. Det vore hvarken rätt eller klokt att spjerna mot udden, då tre stånd vore för förslaget. Presteståndet skulle genom sitt motstånd, om detta än förestafvades af de redbaraste beyekelsegrunder, mot sig uppväcka en storm af ovilja och förbittring, hvilken i längden skulle bli olidelig att bära, Så ungefär lär svenska kyrkans primas resonnera i enskilta kretsar. — Det förljudes också med anspråk på full trovärdighet, att konungen på lediga stunder skall skrifva på en reformvänlig brochyr, hvilken skall utdelas i stånden några dagar före reformförslagets diskuterande. Paraleller. Det har förut nämnts att en pastor Birkedal i Danmark blifvit afsatt från sin församling af regeringen, emedan han i riksrådets folkething förklarat, att konung Christian IX vid sista krigets utbrott borde antingen ställt sig i spetsen för sin armå och på lif och död kämpat för sitt lands frihet, eller ock nedlagt kronan till förmån för konung Carl XV. Detta sista alternativ betecknades inom thinget af danske premierministern såsom landsförrädiskt En insändare i Fmdrelandet anmärker att man öfver hela Europa prisat de män i Grekland, som förmådde konung Otto att der nedlägga kronan, och att konung Christian med välbehag låtit sin son bestiga den ledigblifna tronen. De vise männen i Grekland voro ej landsförrädare, men gläcksborgarne vunno på afären en krona, och det var skillnaden. — Birkedal kallades för förrädare och afsattes. Baron Scheel-Plessen, som i Preussen petitionerade hos konung Wilhelm om Slesvigs annexion till Preussen, han blef af konung Christian emottagen som vän och bjuden på middag — det är ock en skillnad, men danska folket delar här ej konung OChristions uppfattning