Negerindustri. Förliden vinter stadgade lagstiftande kåren i Unionsstaten Massachusetts en plikt af 200 rdr för den värdshusvärd som vägrade färgade personer att aga plats vid deras bord. Sedan dess ha flera negrer samlat sig ett litet kapital genom att inställa sig vid middagsbordet på värdshuset, der de trots plikten, blifvit reguliert afvisade. De åberopa då lagens skydd och föreslå slutligen värden en förlikning. Värdshusvärden betalar gerna 20, 40, 60 rdr, och skattar sig dertill lycklig att för så godt pris bli qvitt både gästen och straffet, och den svarta spekulanten går helt förnöjd till en simpel krog och äter sig mätt. En student erhöll en dag ett orekommenderadt bref från sin far med den vanliga handpenningen för månaden. De påsatta frimärkena uppgingo ej till postportots fulla belopp, och för att antyda orsaken att emottagaren måste fylla bristen, skref vederbörande posttjensteman utanpå brefvet: Förslår icke!t — Dagen efter inkom till postkontoret en skrifvelse så lydande: Jag får en gång för alla ankålla att kongl. postkontoret icke måtte blanda sig uti mina enskilda angelagenheter. Ty det angår icke postverket om mina månadspenningar förslå eller icke förslå. Postverket lär ändå icke betala mina skulder, och således måste jag undanbedja mig alla opassande anmärkningar.