Dagens Nyheter – 12 oktober 1865, sida 2

För Cigarrökare. Vänskap, vin, ost och cigarrer hafva det gemenrsamt att de behöfva åratal på sig för att få sitt rätta värde; men en sak hafva de icke gemensamt, nemligen torrheten. Gud bevare oss för torr vänskap och torr ost (vinet försvinner vid den tanken); men torra cigarrer, det är af sådan vigt, att en veritabel rökare gerna går från Söder till Norr, eller tvärtom, blott för att undersöka hvar han skall finna de kära bladen bäst långtorkade. Svårigheten att få en cigarr, som fullkomligt motsvarar anspråken på ålder, torrhet. godhet och välgjordhet, är ofta stor nog. Här är han gammal men icke torr, der är han torr men inte gammal; här är ban god men inte väl gjord, der är han välgjord, men inte god. Förr i verlden styrde alla kinkiga rökare kosan på Lyktan i hörnet af Myntgatan och Riddarhustorget till det lilla kryp in., der eMamsell Ida försålde det hänförande narkotiska medlet. Men tiderna förändras. Lyktan såldes, och den gamla firman måste krypa ut ur sitt kryp in. Till all lycka fick firman en fristad i kyrkans sköte, det villgsäga i kyrkoherdebostället i Storkyrkobrinken, der det gamla namnet och de gamla cigarrerna sedan dess varit en tröst för alla gamla kännare och kunder. Det var här mina ögon första gången bländades, min själ häpnade vid åsynen af en uppfinning så stor i sin litenhet, så sinnrik i sin enkelhet, så slående genom sin ändamålsenlighet, att jag sjönk ned på divanen och utropade som Columbi afuudsmän när han hade upptäckt Amerika: ypperligt gjordt — men det hade ju hvem som helst kunnat hitta på! Ja det är de riktigt stora, riktigt allmänna, sekular-uppfinningarnes och verldsupptäckternas natur att vara så enkla att de liksom kunnat tagas på hyllan — notabene om man bara sett dem ligga der. J cigarrökare, J veten det, J, hvilka som äro de största svårigheterna för cigarrökandet: svårigheten att komma i besittning af en låda och svårigheten att öppna den. När man lyckats i det ena, återstår dock alltid det andra, och för mig åtminstone har det sista alltid varit svårare än det första. Att öppna en cigarrlåda, det är att rifva sönder siva fingrar och slita ut sitt tålamod, att chiffonera den vackra etiketten som framställer det herrliga Havanna der cigarren icke är gjord, alt krossa några af de öfversta cigarrerna. Man kan undvika en del af dessa olägen