heter, det är sannt. Man kan engagera ett af Abjörnsons stadsbud till att öppna sina cigarrlådor — men de förstörda spirorna på Havanas kathedral, det spruckna locket har man qvar — och allt dammet i den framgent halföppna lådan få man på köpet. Dessa olägenheter, dessa verkliga lidanden, dessa förargelser, dessa stadsbudskostnader — det är slut med dem, eller det kan åtminstone blifva slut med dem. Ty hos mamsell Ida — och troligen flerestädes — finna vi lådor, hvilka icke äro igenspikade med stifter, hvassa som törnets taggar, hvilka icke fordra något annat verktyg för att öppnas än det beundransvärda som Gud gifvit de flesta menniskor — handen. Dessa lådor äro helt enkelt försedda med ett knäppe. På sidan af lådan är anbragt ett slags lås liksom på er portemonnaie, ert cigarrfodral, ert svafvelsticksetui . .. Ni trycker på en fjeder, locket springer upp, ni tager en Espana, slår igen locket och sätter er på divanen att prisa den okände mensklighetens välgörare som gjort uppfinningen, hrr Hellgren komp. som här infört den, och mamsell Ida Lundvall (Storkyrkobrinken n:o 16). som först lärt er känna den. N. N.