Dagens Nyheter – 10 oktober 1865, sida 1

Afgörandets stund nalkas. Hallands-Posten afslutar en uppsats om representationsfrågan med följande bra sagda ord: Skall representationsreformen blifva löst vid instundande riksdag? Vi vilja icke ställa något horoskop härför, men vi skulle med bäfvan och fruktan för kommande dagar mottaga underrättelsen om reformförslagets förkastande. För oss synas följderna häraf så stora, så olycksbringande, att vi icke ens vilja med en sådan målning i svart ännu nedtrycka våra läsare. Vi vilja deremot framhålla de orsaker som möjligen komma att bringa en sådan olycka öfver fäderntslandet! På hvilket stånd beror frågans utgång? Vi svara obetingadt — på Ridderskapet och Adeln. Det skulle vara en handling värdigt detta stånds förra stora minnen, att, utan några sidoblickar på de ofta oriktigt s. k. egna intressena, lägga detta offer på fäderneslandets altare. Med ett vackrare drag skulle aldrig detta stånd kunna afsluta sin historia. Vi betvifla icke heller, nej, Vi veta, att den upplystare delen af detta stånd så uppfatta saken, och för vår ringa del få vi erkänna, att vi funnit de varmaste vänner till reformförslaget just inom detta stånd, äfven inom de äldsta högadliga ätterna. Men, desto värre! beror icke utgången i ståndet uteslutande på dem. Afven till våra öron hafva en mängd adliga junkrars olåt trängt sig, de der icke rätt väl vilja finna sig vid den politiska obetydlighet till hvilken förslagets antagande skulle hänvisa dem. Afven vi hafva hört deras lättsinniga, obetänkta tal, att resa till riksdagen, för att kullvotera det förbannade representationsförslaget. Och det är denna falang af omogenhet och brist på förmåga att uppfatta situationen, som vi frukta åfgöra den stora frågans öde. Det är denna elique utom nationen, som äfven nu skall söka rädda sina i själtåget liggande medfödda rättigheter! Om så sker! Hvad då! De stockblinda skola uppvakna vid en reformrörelse hes folket, som de aldrig förut anat! Stilla och lugn, fredlig, men allvarlig skall den framgå, tagande med sig hög och låg, rik och fattig! Mot den rörelse, som i ett sådant fäll förestår, skola inga, hvarken junkerliga eller hierarkiska bemödanden hålla stången, utan förflyga som agnar för vinden! Må således utgången nu blifva hvilken som helst — — reformfrågan kan icke falla en gång till!