Dagens Nyheter – 10 oktober 1865, sida 1

Kate förband houom och Owen återtog vänd till våra vänner: -— Gentlemen, mina högt aktade reskamrater, ni se väl att en välgerning aldrig blir utan sin belöning. Jag gaf er mat allasammans på Gula fågelns värdshus, ehuru ni sågo ut som landsstrykare. Det gjorde jag ju af godt hjerta. Ni fingo af mig bröd och fårkött samt ett glas vin, som kostar fyra dollars buteljen. Också ha ni nu hjelpt mig att rädda hustru och barn. Vi äro alltså qvitt, eller hur? Om ni så önska, skola vi göra ressällskap till Melbourne. Fråga Kate och barnen, om jag inte är så god som två duktiga karlar. — Oaktadt ert bråck? genmälde Mornaix skrattande. Owen blinkade på ena ögat och hans ansigte antog en utomordentligt sjelfbelåten min. — Min herre, svarade han, det är icke nog med att vara tapper i ett sådant land som detta; man måste äfven vara listig. Jag tog er för en röfvare, och ni är verkligen icke klädd som vanliga fredliga menniskor,... Men vet ni, buru det då skulle ha gått?... Kate och barnen kunde säga er det, om de ville. Jag hade insöft er i säkerhet... Vid någon krökning af vägen skulle jag ha dödat er... och sedan skulle jag ha vändt mig emot de andra banditerna... De voro bara fem... Jag har sex pipor på min revolver... Bedarrahl min plan var uppgjord och dess utförande skulle ha gått mycket lätt för sig. Owen blef full, innan ban kon i säng. Ian bade också gjort sig väl förtjeut af ett rus. Kring klockan tu på natten blef han uppväckt af Miguel, som tvang honom att stiga till