Dagens Nyheter – 7 oktober 1865, sida 2

Sålda fartyg. Skonerten Uddevalla om 65 svåra läster, liggande härstädes och tillhörig hr A. P, Zachau i Uddevalla, hår i dessa dagar blifvit försåld till sjökapten Douhan i Gefle för 16,000 rdr, — Finska Skonerten Hoppet, som manlös påträffades i Östersjön och infördes hit till Stockholm för att reparera de skador som uppstått genom pågrundstötning å Gotska Sandön, har i dessa dagar försålts till rederi Kalmar för 5,000 rdr. Ett dystert ekipage. En ung handlande i Stockholm, som gifte sig för ett halft år sedan, förlorade nyligen sin maka och ställde så till en storståtlig begrafning, dit alla hans förnämsta kunder blefvo bjudna. Bland de inbjudnas antal befunnos två glasmästare, som båda öfverenskommo att taga vagn tillsammans för att åka till sterbhuset. Den ena af glasmästarne åtog sig att skaffa vagnen och gick till hyrkuskkontoret, der han vidt och bredt talade om begrafningen och bad att få en vagn hemsänd till numro 00 på —gatan. Hyrkuskbokhållaren antecknade beställningen och glasmästaren tog farväl. Då timman för begrafningen var nära inne stannade en vagn utanför glasmästarens port, men då man såg noga efter befanns det vara en likvagn. Nu blef der en stark rörelse i huset, ty ingen visste hvem som var död, och någon måste naturligtvis vara afsomnad eftersom likvagnen väntade utanför. Förgäfves blickade glasmästaren ut genom fönstret efter sitt beställda ekipage, men oupphörligt drog han hufvudet tillbaka, förargad vid åsynen af likvagnen. Slutligen gick han ned för trappan och fram till kusken, för att åtminstone få veta hvem som skulle fara den sista färden. — Hvem är det du skall skjutsa? sporde glasmästaren. — Glasmästar .... svarade kusken bestämdt. Förbluffad hörde den frågande att det var han sjelf som skulle åka i det dystra ekipaget, och nu upplystes det att hyrkuskbokhållaren af det myckna talet om begrafningen blifvit öfvertygad om att det var en likv: agn som beställdes. Att likvagnen fick fara hem med oförrättadt ärende faller af sig sjelft. En kadettfest. I en korrespondens till Göteborgs-Posten förtäljes följande roliga historia: Inom kadettkåren på Carlberg har sedan flera år funnits en god orkester och en vacker sångkör, Begge äro på rörlig fot tillfölje deraf att årligen ett antal kadetter utgår, men alltjemt rekryteras de nnga musici med nya kadetter. I höst skulle några äldre kadetter utgå, hvilka varit verksamma i orkestern, och de öfriga landtkadetterna — sjökadetterna voro ännu icke återkomna — beslöto att göra en liten afskedsfest för de afgående. Egentligen var förslaget dertill flera månader gammalt; men dess utförande hindrades af den permanenta kassafebern, Andtligen ötvervanns, temporärt åtminstone, nämnde åkomma, och en utfärd beslöts med ångslup till Waxholm, en dag i början af september. Guvernören gat dertill sitt samtycke; ett par af de mest omtyckta kompanicheferna inbjöds att deltaga i färden. På hotell Falk intogs en middag af det grundliga slag som endast en kadettmage kan digerera, De önskade att deras Wällingtont — så kallas restauratören på Carlberg — skulle varit med för att lära sig huru en kraftig middag bör arrangeras. På cftermiddagen gafs bal för en del af det dansande badsällskapet, och glädjen stod högt i taket. Men snabba äro lifvets stunder — klockan blef nio och signal gafs till afresa. Ångslupen var eklär erad med kulörta lyktor. Afskedshelsningar och hurrarop från den fullpackade ångslupen! En f. d. kadett, nu löjtnant och possessionat i Roslagen, fick följa med till hufvudstaden. Kadetterna hade varit artiga värdar äfven för ångslupskaptenen — och vid passerandet af ett sund begaf sig, att han styrde rakt på en mötande roslagsslup, af det slag som går med sand till Nybrovikens utfyllning, Slupen gick med fulla segel, besättningen sof eller var öfverlastad — allt nas clinan halr hagen Iinslagen